Sida 11
1. Blå duken
— — stå fadder — kan inte ha den äran — är gumor åt tjugu ungar förut — — bläcklasse, om du inte låter fläskbitarna vara i fred, så hugger jag tassarne af dej — —»
Under det fru Strömqvist sålunda skötte sin rörelse, togo Jäger och Dahl plats vid ett bord, som stod ingången närmast och var det enda lediga. Från de öfriga borden språkades vidt och bredt, utan att de högljudda enskilda samtalen störde hvarandra. Bränvinsglasen och ölmuggarna klingade mot hvarandra mellan högar af kortlekar och s. k. dominospel.
De båda vännerna, som ännu ej fått sig något till bästa, lyssnade till de ord, som från rummets alla vinklar och sidor stormade mot deras öron. 
Första bordet:
»Hör du, Kalle, hvad ska du göra i morgon?»
»Hvad jag ska göra? Jo, först draga upp båten, sedan laga brandstegen och slutligen köpa en tunna tjära — skulle tro det hinner till, det.»
»Jo jo men, du har mycket i ditt hufvud, du — du har båten, brandstegen och en tunna tjära.»
Andra bordet:
»Karlqvist var oppe i dag för polisen, det vet du kanske inte — han pratade mycket med lagman och det var ord och inga visor, må du tro. Hvarför har du stulit igen? frågade lagman. — För det jag inte hade något annat
Källa: Project Runeberg ·