Sida 153
Skattsökaren.
Ändtligen upptogs den sista grundstenen. Registratorn, blek och med stora svettdroppar i ansigtet, famlar med händer och fötter på marken; men när han ingenting finner, uppger han ett ångestrop och rusar som en vansinnig bland sten- och grushögarna. Efter en kort stund ser man honom återkomma blossande röd och bärande ett litet skrin af simplaste träslag, hvilket han genast öppnar och börjar undersöka. I skrinet ligga några spikar och en bränvinstumlare af tenn, omlindad med ett lösryckt blad ur en gammal långkatekes. Registratorn rycker åt sig bladet. Man ser honom ögna derpå och hör honom med gnisslande tänder mumla följande afbrutna ord:
»Arbetsamhet befordrar helsa och välstånd, hm, hm! Jag förgås!... bidrager till tröst och sinnesstyrka under motgången... Det här var då allt! Ingenting, ingenting annat!... Död och afgrund, jag är ruinerad, förlorad!»
Derefter kastar han från sig skrinet, hvilket en af arbetarne igenkänner såsom sin tillhörighet och som denne nyss ställt ifrån sig på en af de der olycksaliga grundstenarna, men den vida olyckligare registratorn fått syn på och tagit för den utlofvade skatten.
Längre fram på dagen eller vid den tiden, då arbetsfolket var borta för att äta middag, såg en polisbetjent, som händelsevis befann sig i närheten af ruinerna, en gammal herre kläda af sig vid stranden, liksom för att bada. Polisbetjenten, synbarligen förnöjd, lät honom hållas, till dess
Källa: Project Runeberg ·