Sida 154
Skattsökaren.
han fått af sig sista plagget och satt ena foten i vattnet. Men då rusade rättvisans tjenare fram och grep den gamle herrn på bar gerning.
»Herrn badar, fast det är förbjudet att bada här vid fem riksdalers vite!» ropade polisbetjenten med dundrande röst.
»Lemna mig!» ropade den gamle med förtviflan; »jag tänker inte bada, jag tänker... dränka mig, ta lifvet af mig!»
»Ta lifvet af er? Lumpen förevändning, herre!» röt polisbetjenten; »man klär inte af sig, när man vill dränka sig, herre! En gammal man klä' af sig splitter naken och det midt för ögonen på hela staden, herre! Såra anständigheten vid edra år, herre! Fy tusan, herre! Hit med fem riksdaler eller parerar ni polisen i morgon förmiddag klockan tio... Ert namn, herre?»
Ingenting halp. Registratorn, ty det var han, måste först erlägga plikten och sedan kläda på sig igen. Huruvida registratorn förnyade sitt försök att lemna denna verlden och i sådant fall genom hvilka mer eller mindre kostsamma medel han räddades, känner man ej. Men han lefde flere år derefter, ännu mera enstöring än förr, men fullt öfvertygad om att »gamla nuckor» äro lika litet trovärdiga efter döden som före den.
*
Källa: Project Runeberg ·