Sida 12
1. Blå duken
att göra, svarte Karlqvist. — Men hvarför arbetar du då inte, din slyngel? — Jo, för det att intet arbete är att få. — Ner i kurran med dig. — Tackar ödmjukast, nådig lagman, ty nu slipper jag frysa — svälta kan jag förut — många goda bekanta träffar jag — är sämjan god, är rummet stort — tack, nådig lagman!»
»Bra svaradt; men i alla fall, för tusan dj-r, är det väl tusen gånger bättre att svälta ihjel som hederlig karl, än lefva som skälm. Jag tror vi ta oss en sup på fisken — fru Strömqvist, langa hit två klara — men inga sirapskarameller, utan två rifjern, som stå med ena ändan i magen och med den andra i gommen, liksom Jakobs stege — du känner ju historien om Jakobs stege?»
Tredje bordet:
»Hör du, min kära Lundström du, du måtte vara mej en sakramenskad bof.»
»Nej, jag är bryggardräng hos Westin på Hornsgatan.»
Fjerde bordet:
»Hur är det med dej, gamle Vindragar-Olle, du ser ut som du ätit upp nådåren för räfven — förbanna mej, tror jag inte du pumpar tårar på sillbiten!»
»Tårar? — Hur ska jag kunna gråta, när korpgluggarne ä' igenkittade? Jag har ju en grå stare på hvardera ögat — sköna starar, ha, ha!»
»Inte har du just varit någon lycklig ost i dina dar, gamle Olle — det har allt varit bra svårt för dej, stackars gubbe.»
»Ödet har alltid varit min lott — ödet kastar tärningarne med menniskorna — jag fick en sinkadus på min lott — nu är jag blind, men inte kan jag hänga mej för det — jag ser ju inte hvar spiken sitter.»
Femte bordet:
»Såg du tunnbindaren, som gick till döden i morse?»
»Nej, jag har stått hela dagen och skottat snö vid Maria kyrka — nå, såg han ledsen ut?»
»Ledsen? Hur f-n kan man vara ledsen, när man är säker på att bli salig! — Ingen är så tvärsäker på sin salighet som den, som mister nacken — så säger presten.»
»Då vore det skäl för hvar och en att slå ihjel sin nästa.»
»Vet du hvad tunnbindarn sa åt presten, när processionen och hela rukan kom till tulln?»
Källa: Project Runeberg ·