Sida 13
1. Blå duken
»Hvad sa han?»
»Det är ett fasligt ruskigt yrväder, herr pastor, sa han.»
»Nå, hvad svarte presten på det?»
»Jo, så här svarte han: visst är det ruskigt, min vän, men lycklig du, som slipper gå tillbaka, sa han.»
»Var han inte blek om nosen i alla fall?»
»Kan inte säga — när de kom fram till spetsgården, tog presten tunnbindarn afsides och sa åt honom så här: adjö med dig nu, min beskedlige gosse.»
»Vacker beskedlig gosse, som klöf skalln på hustru sin och skar halsen af svägerskan!»
»Bryt inte af mej, din brända anka! — Adjö med dej, min beskedlige gosse, sa han, och när du kommer till himlen, så helsa från mej till fader Abraham, doktor Luther och salig Arndt, sa han.»
»Det är skock tunnor hvad presterna kan göra folk saliga — jag undrar om de bli saliga sjelfva!»
»Det vete f-n.»
Sjette bordet:
Det var just vid detta bord, som Jäger och Dahl tagit plats, lyssnande med uppmärksamhet på ofvananförda och dylika samtal, som fördes i krogrummet. Träffande anmärkningar öfver personer och saker äro för ingen del sällsynta bland det lägre folket. Ofta nog finner man der en humor, som man får leta efter hos de högre samhällsklasserna. Allt hvad der kommer, kommer osökt. Det sunda förnuftet är på de lägre punkterna icke så utsatt för förvillande vädervexlingar som på de högre. Rättskänslan bland det sämre folket har ej att kämpa med så många sidoberäkningar och yttre inflytanden, som bland det bättre. Rättskänsla och en dermed förenad godlynthet bo i djupet af svenskens hjerta och röja sig vid alla möjliga tillfällen. Derför ler han och har alltid ett roligt infall på läpparna, äfven under det tyngsta arbete och den ihärdigaste nöd. För ett godt och vänligt ord får man honom att springa i elden för en.
Men allt detta är han, innan han fått för många supar i sitt hufvud, ty då skall man ej mer kunna igenkänna honom. Han är oregerlig, vildsint och söker slagsmål. Men bränvinets rysliga verkningar ompredikas i alla landsändar och behöfva derför ej fylla denna lilla berättelse.
Till det sjette bordet närmade sig en verklig smedgesäll. Män af samma yrke känna sig alltid dragna till hvarandra.
Källa: Project Runeberg ·