Sida 14
1. Blå duken
»Herrn är smed,» sade han till Jäger, »det ser jag på huden, och hofslagare tillika, det ser jag på märkena efter sömhufvuna i förskinnet.»
»Jo jo men, så kniper det till att vara,» svarade Jäger.
»F-n så krystiljöst, att vi inte råkat hvarandra förr — jag är hofslagargesäll och arbetar hos Berlin här på söder — hvar arbetar herrn?»
»Hos Olsson på norr.»
»Och hvad skäller de herrn för?»
»Jag heter Tunberg och kom för några dar se’n från Göteborg, der jag lärt ut och gjort mitt gesällstycke, och nu tänker jag med första förena mej med herrar gesäller i Stockholm.»
»Jag tror vi ta oss en liten pinne tillsammans — hör hit — tre supar med tilltugg och en gång öl — men sinka inte på hasorna, fru Strömqvist.»
Den bestälda anrättningen framsattes.
»Schål bror! Filman är mitt namn, mig till heder och ingen till skam.»
De båda smederna klingade och skakade hvarandras händer.
»Hvad f-n! Du har ju fingrar som ett mamsellbarn!»
»Jag har nyss haft nervfeber,» förklarade Jäger, i det han gömde högra handen under bordet och bet sig i läppen, för att dölja verkningarna af det hårdhändta brödrataget.
»Hvad är kamraten din för en juvel, bror Tunberg?»
»Färgare till lif och själ,» svarade Dahl, som började finna sig road af uppträdet.
»Färgare — ja så — men hur är det? — Herrar färgargesäller plä ju vara för fina om nosen för att gå på krogarna som annat hederligt folk — schål, bror färgare! Tycker du inte ändå att svarta färgen är den vackraste?»
De båda nya bröderna söpo med hvarandra och deras händer möttes; men Dahl, försigtigare än sin vän, lade knytnäfven i smedens breda hand, hvarigenom han också gick helskinnad ur skrufstädet.
»Hör du, Tunberg, hur många söm kan du smida af en och samma hets?»
»Tre, kära bror!»
»Bara tre, din arma anka! — Jag smider sex utan att ens dra andan deremellan — — Hör du, hur många gånger behöfver du stuka en svanhals, innan du får den färdig?»
Källa: Project Runeberg ·