Tillbaka Read Runeberg

Berättelser 7. Taflor och berättelser. Del 2

Originalsida 15
Originalsida 15
Originalsida 14
Originalsida 15
14–15

Sida 15

1. Blå duken

»Stuka den? Åhjo — så der — efter omständigheterna, min hjertans bror!»

»F-n i dej och dina omständigheter! — Hur många hästar har du sömstuckit i din dar?»

»Ungefär lika många som du åkt efter, bror Filman.»

»Jag tror du slänger käft bättre än du smider — kan du dra fingerkrok, mamsell lilla? — Hör du, ser du den här gropen midt i pannan på mej? — Vet du hur jag har fått den? — När jag var i läran hos Ekeberg i verlden — du har väl hört talas om Ekeberg? — gaf han mej med hammaren ett slag i pannan — men hårdt mot hårdt, sa kärngen, stötte hufvudet mot muren, den hammare är inte härdad, som spränger min skalle. — Men ni sitter och torkar, gossar små — fru Strömqvist, tag hoftången från köttknifven och langa hit tre stycken piliknarkare till och en mugg dubbelöl som står i mantal.»

Befallningen åtlyddes.

»Schål, gubbar! — Hvad nu! — Hvad gör du, din färgaresjäl? — Sitter du och skålkar! — Hjerta i min talg, tror jag inte du med flit spilde ut bränvinet bakom bordet! — Der har du en halskaka för omaket!»

Och dermed gaf smeden vår vän Dahl ett så kraftigt slag i nacken, att näsan slog i bordet och sprang i blod.

Dahl, glömmande att tålmodigheten äfven hörde till hans roll för aftonen, rusade upp från stolen och betalade sin vederdeloman med samma mynt.

Ett knytnäfsslag, utdeladt och återgifvet på en krog, är en elektrisk gnista för alla närvarande. Kunderna rusade upp från sina bord och blandade sig i leken.

Jäger, någorlunda van vid dylika uppträden, sökte mäkla fred och lofvade bjuda hela laget på bränvin; men detta fredsord, som otvifvelaktigt skulle ha förlamat de upplyftade armarna, hördes ej bland skriket.

»Han vill inte supa med mej,» skrek smeden, »han är stursk! Han slår ut bränvinet bakom bordet!»

»Slår han ut bränvinet bakom bordet?» ropade fru Strömqvist, som trängt sig fram bland sina rusiga kunder. »Går det inte i honom kanhända? — Bättre folk än han har smakt det — skäms du inte, karl! Kanske jag lagt gift i bränvinet, din glop!»

Dussintals armar höjde sig vid dessa ord mot den stackars Dahl.

Källa: Project Runeberg ·