Tillbaka Read Runeberg

Berättelser 7. Taflor och berättelser. Del 2

Originalsida 231
Originalsida 231
Originalsida 230
Originalsida 231
230–231

Sida 231

Kusin Betty

Men åren förgingo. Betty blef både tjugufem och tjugusex år; hon kunde icke mer lika ogeneradt som förr besvara frågan: »Quelle âge avez-vous?» Och icke stort bättre gick det med »comment vous portez-vous?» Ingen tron är lättare förlorad än den, som intages af balens drottning; ingen har så otrogna undersåter som hon. Samma vanliga historia, alltid hörd, men aldrig följd, en spegel, som visar, men ej varnar.

Det var vid den tiden jag lemnade Stockholm för att resa utrikes. Under mitt vistande i Frankrike fick jag höra, att farbror D. med döden afgått och att kusin Betty — vi kallade hvarandra för kusiner — flyttat till en anförvandt i landsorten. Så mycket mer öfverraskades jag derför, när jag kort derefter i en svensk tidning, den jag händelsevis kommit öfver i Paris, fick se att kusin Betty ingått ett kristligt äkta förbund med sin så länge försmådde älskare, sadelmakaren. Hon har då försonat sig med hästlädret, tänkte jag.

Fyra år efter denna underrättelse var jag åter i Stockholm och skyndade att uppsöka kusin Betty. Jag fann i verkstaden hennes man, som hjertligt och kraftfullt skakade

Källa: Project Runeberg ·