Sida 239
Kusin Betty
»Var det kol!» ropade Grundström grinande. »Tror du, fast jag är smed, att jag äter kol för det?... Det var gement, Anna, det var nedrigt!... Men så är det, alla qvinnor äro bedrägliga och falska, de må ha ett eller två ögon.»
»Ett,» upprepade Anna bleknande, »ett, sade du!... Det går för långt, det är för mycket!»
»Tvärtom, det är för litet,» svarade den grymme. »Nej, vi passa inte för hvarandra, vi kunna omöjligen vara mellan fyra ögon tillsammans. Men som du ska hänga efter och förfölja mig så länge jag lefver, så återstår mig ingenting annat än att söka döden, och det är så godt att göra det nu, medan vattnet är som varmast... farväl, farväl!»
Uttalande dessa ord, rusade Grundström, med händerna öfver hufvudet, ner till stranden och i sjön, så att vattnet steg honom till knäna.
»Grundström, hvad gör du!» ropade Anna, som skyndat efter honom till stranden; »Gud tröste mig! När han fått
Källa: Project Runeberg ·