Sida 238
Kusin Betty
»Men tycker du inte som jag, dyre Grundström, tycker du inte, att när man är så här ute i det fria, så är det riktigt ett behof att öppna sina hjertan för hvarandra?»
»Jo vars, men låt oss först få opp den här lilla kanaljen — hvad har du i den?»
»Baierskt öl, söte, gode, älskade! Jag vet du tycker så mycket om baierskt öl.»
»Visst gör jag det, du söta själ... du tänker då på allt, du är som en mor för mej... skål, min lilla skrufmutter!» yttrade Grundström, tömmande i ett andedrag halfbuteljen.
»Hvarför just som en mor?» invände Anna, »det finns ju andra lika heliga band som...»
»Utsnusadt!» suckade älskaren med en mulen blick på de tomma buteljerna och de oätbara qvarlefvorna af qvällsvarden.
»Tror du det?» frågade Anna småleende; »hvad säger du då, om jag bjuder på något som du inte ens drömt om? Hvad säger du om det här?» tillade hon, dragande ur kjortelsäcken en ny halfbutelj med jerntråd öfver korken.
»Är det porter, din lilla tjufunge?» frågade gesällen med klarnande anletsdrag.
»Bättre opp, min Grundström!»
»Då är det likör, mitt socker, för det är hvitt, ser jag.»
I detsamma sprang med en smäll korken ur buteljen, hvarefter Anna triumferande hälde dess innehåll i ett dricksglas, som hon sedan räckte sin älskling.
»Det skall drickas genast för då smakar det bäst,» ordinerade hon.
»Det måtte vara starkt efter det är så många perlor uti det, men jag skall nog finna hus för dem,» menade gesällen, i det han förde glaset till sin mun.
Men knappt hade han tagit sig en klunk, förrän han, sprutande ut alltsammans och kastande glaset långt ifrån sig, utropade under de förfärligaste grimaser:
»Menniska, du ville lura i mig bittervatten! Qvinna, hvad mente du med det? Menniska, hvarför ville du ha i mig bittervatten och det just nu, just nu!»
»Det är sodavatten,» skyndade den välmenande Anna att upplysa, »sodavatten, älskade Grundström, sådant som herrskapet bjuder på, när det är kalas... Det är det gentilaste man kan dricka, men du är kanske inte van vid kolsyran.»
Källa: Project Runeberg ·