Sida 237
Kusin Betty
»Och att höra fåglarne sjunga med englatungor...»
»Du steker strömming som en engel, min lilla bruna böna!»
»Kors, så’na liknelser du kommer med, kära Grundström!» anmärkte fästmön med skäl, och det är till att märka, att ju närmare det led mot slutet af måltiden, desto tarfligare blef blomsterspråket å Grundströms sida.
»Men tänk, min Grundström,» började ånyo Anna, »tänk om kruthuset sprang i luften... det vore rysligt, men vi finge ändå följas åt, följas till himlen och...»
»Hvarför störa måltiden med så ruskiga betraktelser,» afbröt Grundström, »hvarför göra mig lässen?»
Källa: Project Runeberg ·