Sida 240
Kusin Betty
för mycket i hufvudet, vet han aldrig hvad han gör... Grundström! O, Grundström! Kom tillbaka, eller dör jag med dig!»
»Låt bli det, Anna!» svarade denne. »Låt mig dö ensam och förbittra inte mina sista stunder... Hemma i verksta’n har jag mitt förskinn och mina träskor, tag dem som ett minne af mig... farväl för evigt!»
Det svartnade för Annas öga, och hon kunde af fasa icke röra sig ur stället. Hon såg ingenting, men hon hörde flere gånger hur det plumsade i vattnet. När hon ändtligen återhemtat sig och blickade omkring sig, var Grundström försvunnen. Hon sprang utefter stranden, ropande hans namn; men Grundström svarade ej. Hon väntade få se hans hatt flyta på vattnet, men allt var borta, hela sin helgdagsdrägt hade den otacksamme tagit med sig i den våta grafven, lemnande endast förskinnet och träskorna åt sin öfvergifna, olyckliga brud.
Vi skola icke beskrifva Annas ensliga och hemska vandring till sitt hem, icke skildra den sömnlösa natt som följde derpå, icke heller hennes ökade qval, när hon följande dagen vid förfrågan i Grundströms verkstad fick höra, att denne icke varit synlig sedan han föregående dagen gick bort. Intet tvifvel mera. Grundström var död. Annas qval voro så mycket större, som hon icke vågade yppa dem för någon, af fruktan för polisundersökning och de obehagligheter som deraf måste bli en följd.
Så förflöto åtta dagar, under hvilken tid Anna flitigt studerade Dagbladet för att se om ingen mansperson uppflutit i närheten af det fördömda kruthuset, då hon en morgon skulle återvända hem från Munkbron, der hon köpt kräftor, dem hon förvarade i den väl tillslutna korg hon bar på armen. Hon mötte då en annan tjensteflicka, hvilken stannade och tilltalade henne.
»Det var fasligt hvad du är djupt sorgklädd, kära Anna,» anmärkte den andra, »det kan man kalla att riktigt sörja högstsalig kungen!»
»Ack, kära Mari,» svarade Anna suckande, »det här är en verklig sorg, ska jag säga dig!»
»Hur så, du?»
»Jag sörjer min salig fästman, som dog för åtta dagar sedan.»
»Kors, att du haft fästman!» yttrade Mari förvånad.
Källa: Project Runeberg ·