Sida 226
En midsommarsboll
har ju gifvit oss ett i reserv... Helt annat om det träffat hjertat, ty man har gudnås bara ett sådant.»
Denna kompliment af det gamla vanliga slaget, ehuru den kanske framfördes på ett behagligare sätt än denna unga flicka förut varit van att höra, framkallade likväl den djupaste rodnad öfver hela hennes ansigte. Hon teg och slog förlägen ned sina blå ögon, erinrande sig kanske hvad hon nyss hört sjungas om »Hjertat»: »Det kan ej svara, Det klappar bara.»
»Man ska badda på med bränvin ocn ättika,» ordinerade smeden, som jemte sin hustru och några andra personer äfven närmat sig, »för häromda’n slog jag käglor och fick klotet midt på högra skånken, så jag trodde fan skulle ta den, men jag baddade på mig, som sagdt är, och nu är jag så jag kan hoppa kråka...»
»Goda, snälla pappa!» bad flickan.
»Kära, min gubbe, hvad som duger för bena, duger inte för ögona,» yttrade smedens fru; »men,» tillade hon, vändande sig till den främmande, »ni får ursäkta Lovisa, ty ibland är hon riktigt uppsluppen af sig... annars är hon både stadig och förståndig, hon har, skam te sägandes, gått igenom Wallinska flickskolan, hon kan franskan och tyskan, och så kan hon... tyskan och fran...»
»Lilla söta mamma!» afbröt dottern.
Emellertid fördes den unge mannen
Källa: Project Runeberg ·