Sida 146
En gurmands sorgliga ändalykt
»Jo du, det är ett slags buljong, min gosse lilla!»
»Kanske hönsbuljong med ris?» gissade snickaren; »en ljusblå buljong! Bara sjövatten och smakar som ett slag vid örat.»
»Nej du,» förklarade värden, »det är rammelbuljong med hassel, du, och den smakar som två slag vid örat.»
Den kraftiga förrätt, hvarom nu var fråga, tillagas, som man vet, både med händer och fötter, alldeles som kommissbrödet i kronobagerierna, och om man väl kan finna många, som gerna vilja servera den, finner man svårligen någon, som vid dylik anrättning gerna vill vara gäst, eller i den stackars snickarens kläder.
Serverad med icke mindre än fyra förläggarslefvar på en gång och följaktligen snart vorden tvärmätt, flydde snickaren hals öfver hufvud från gården, med full föresats att aldrig återkomma för att tacka för kalaset.
Källa: Project Runeberg ·