Sida 270
»Bror Fritz»
patronens affärer... Men hvad duger väl en svärfar till som sätter eld på sin egendom?»
»Åhjo,» svarade vår ingeniör, »om han bara ställer så till att han det oaktadt får ut assuranssumman. Hvem vet, kanske lyckas han bättre en annan gång, och då är det ju ingenting som hindrar!»
Men under det döttrarna triumferade i salongen, vandrade modern af och an utanför paviljongen och i den yttersta oro, än blickande utåt gångstigen, än blundande, liksom fruktade hon att se sina barn återkomma nedslagna, förtviflade. Men de återkommo lyckligtvis ej, och ju mera skymningen utbredde sig öfver himmel och jord, desto klarare blef hennes anlete. Hennes matta ögon återfingo småningom sin glans, de bleka läpparne sin förlorade purpur. — Ah, der äro de, der har hon dem! De komma, de komma och, himlen vare lofvad, så sent som möjligt!
Källa: Project Runeberg ·