Sida 269
»Bror Fritz»
»Till salongen!» upprepade frun, sprittande till; »omöjligt, herr löjtnant! Jag kan inte, jag har inte tid, jag... Min man är inte rätt frisk, så att...»
»Nå, om inte frun vill aflägsna sig från sin man, som är opasslig, så finner jag inte något skäl hvarför de unga damerna, som äro sjelfva helsan, skola vara sjukvakterskor, under det att hela verlden, som är sjuk och tråkig, sjunger och dansar.»
Frun fortfor att vägra. Den var hjertslitande, denna strid emellan moderns önskan att bereda sina barn ett så stort nöje och hennes fruktan att de icke skulle bli emottagna. Men »bror Fritz» var icke den som släppte tag, och han hade goda bundsförvandter i döttrarna, som omgåfvo sin mor. Ändtligen segrade modershjertat, och slutligen såg man en »pas de trois» öfver gångstigen som ledde till brunnssalongen. Det är lätt att vara med i en »pas de trois», när man icke har mer än sjutton år under ena armen och sexton under den andra och sjelf bara tjugufem eller tjugusex på nacken.
Brunnssalongen var öfverfyld af herrar och damer, gamla och unga, som musicerade måttligt, men dansade desto omåttligare. »Bror Fritz» förde sina begge damer genom sällskapet, som började få stora ögon, direkt fram till drottningen och presenterade sina protegéer för henne. Hennes nåd var vid dåligt lynne. Man hade nyss haft den »indelikatessen» att i hennes närvaro sjunga den der duetten ur Don Juan, som börjar med »Du bör ej fruktan bära» och slutar med »Ja, glad skall jag dig följa». Hon blef ännu mörkare i hågen, när hon fick se den biltoges döttrar. Men de unga flickorna voro så vackra, så blygsamma och darrande, och de nego med sådan underdånighet, att hennes nåd slutligen täcktes småle emot dem, och när drottningen ler, ler hela hofvet.
»Bror Fritz» var outtröttlig uti att låta sina protegéer utveckla alla sina egenskaper. Glädjen, som så länge varit liksom tilltäppt i deras unga sinnen, tog sig nu med ens frisk luft och förde dervid med sig, som i en ström, all den friska naivitet och intagande ysterhet som rymmes i rena, oskyldiga hjertan. Den biltoges döttrar gjorde furore både vid pianot och i dansen, och man började hålla »bror Fritz» räkning för det han riktat societén med så söta, bildade och talangfulla flickor.
»Charmanta varelser!» yttrade grefve G** till »bror Fritz»; »jag undrar just hur det kan vara med den der
Källa: Project Runeberg ·