Sida 271
»Bror Fritz»
»Pas de trois» visade sig ånyo på gångstigen med mångdubblad liflighet. Modern ilade emot den och slöt snart sina barn till sin famn. Ack, hvad de haft roligt! Det hade gått så bra för dem vid pianot, de hade måst göra da capo på Rossinis »Stabat Mater», arrangé à quatre mains par Charles Czerny; de hade dansat hvarje dans, varit uppbjudna af så många, så många på en gång, att de måst anteckna namnen för valser i morgon och valser i öfvermorgon, och de skulle nog minnas det, de skulle inte mankera någon, det var visst och sannt, och så hade de blifvit du med fröknarna A. B. C., och de hade fått kalla X. Y. Z. för tanter, och Gud så roligt det varit!
Modern närmade sig sina döttrars kavaljer, som stod på något afstånd från denna intagande grupp, djupt rörd af hvad han såg och hörde. Hon räckte den unge mannen sin hand, hon ville yttra något, men intet ord kom fram; hon försökte ånyo, men det lät som en qväfd snyftning. »Bror Fritz» upptäckte, trots skymningen, en tacksamhetens tår i den stackars fruns blick. Han skulle ha sett den äfven i den djupaste natt, ty sådan glans har endast tåren i en moders öga.
Och dermed är det slut på vårt lilla brunnsäfventyr. Följande morgon hade »bror Fritz» lemnat brunnen. Läsarinnan är icke nöjd, det förstå vi nog; hon skulle sluta på annat sätt, om hon finge råda. Men hvem rår om framtiden? — Möjligt är att »bror Fritz», under sitt jernvägsarbete nästa år, oförmodadt stöter på en ståtlig herrgård med åkrar af gyllene ax och jernstaket med gyllene knoppar. Möjligt är ock att brukspatron T** eger denna gård, rimligt assurerad, så att den icke inleder i frestelse. Då träffar »bror Fritz» nog sina tvänne najader från helsokällan. Den ena bör vara aderton, den andra sjutton år, och han eger då blott att göra sitt val, ty hvart han än vänder sig, lärer väl ingen korg komma i fråga.
*
Källa: Project Runeberg ·