Sida 135
Två vänner
fördömda käringen, som vågade vara så olik sina många systrar i denna snöda verld.
Men tiden är ej stillastående, och månaden försvann, liksom alla de föregående. Då kom det en ny notis i tidningarna, som omförmälde, att vagnmakaren likaledes gått all verldens väg, »hvilket på detta sätt slägt och vänner tillkännagifves», en temligen onödig tillsats, ty slägt hade han icke, och de enda vänner han haft, smeden, som före honom gått in i evigheten, och gumman, som tillslutit hans ögon, visste det nog ändå.
Skenringen hade en månad förut brustit. Hur kunde då det stackars nakna hjulet längre hålla ihop! 
Källa: Project Runeberg ·