Sida 264
En batalj vid Pohlsro
öfver sitt hufvud en käpp, på hvars spets satt en fruntimmershatt med nackaröda band, som fladdrade för aftonvinden. Officerare vid Stockholms garnison brukade den tiden roa sig på det sättet.
»Menniska, karltamp!» skrek kogubbens fru, »ge mig min hatt tillbaka! Den är köpt hos fru Lagerström vid Drottninggatan och kostar mina modiga tio riksdaler utan banden, som jag... Hit med min hatt, som ni slet från mitt hufvud... Ge mig min hatt, mitt hufvud, mitt hufvud, min hatt... Hjä-ä-ä-älp!»
»Tig, käring, annars slår jag ihjäl dig!» röt segraren; »denna hatt tar jag med som segertecken.»
Segervinnaren ärnade hasta bort med sin trofé; men Calle Bäck satte efter honom och, efter ett blodigt envig, hvarunder den raske sjömannen gjorde en näsa till obrukbar, ryckte han till sig hatten och lemnade den åt dess egarinna, som i glädjen öfver återfåendet satte hatten bakfram på sitt hufvud, utan att märka det. Derefter ville Calle Bäck återvända till striden, ty äfven hans berserkaraseri började vakna; men Anna kastade sig om hans hals och besvor honom under tårar att icke vidare äfventyra ett lif, som från denna stunden blifvit än dyrbarare för henne. Anna, med Calle Bäck under armen, återvände till sin mor, hvilken
Källa: Project Runeberg ·