Sida 265
En batalj vid Pohlsro
då som bäst var sysselsatt med att hålla en ofantlig gråsten på sin mans röda öga för att, såsom hon yttrade, »platta till svullnaden».
Familjen begaf sig på hemvägen, lemnande snart långt bakom sig tumultet, som länge fortfor att rasa vid Pohlsro.
»Det var ju en evig lycka att vi hade Calle Bäck med oss!» jublade Anna under hela vägen. »Utan Calle Bäck hade mamma förlorat sin nya hatt och pappa sina gamla ögon. Man kan allt duga och vara bra, fast man inte har felbhatt och frackskört.»
Annas föräldrar, som nog förstodo piken, yttrade ingenting deremot, och säkert är att Calle Bäck i djupet af sitt hjerta välsignar både den hand, som gaf kogubben ögat, och den som slet hatten från hufvudet på Annas moder.
*
Källa: Project Runeberg ·