Sida 56
Tvänne systrar
Just då locket skulle påskrufvas, instörtade i rummet en djupt sorgklädd qvinna, som under konvulsiviska snyftningar kastade sig öfver kistan, betäckande den dödas ansigte med kyssar och tårar.
Det var modern, endast en mor kan sörja så. Henne följde en flicka af ungefär tolf års ålder, ljuslockig, vacker som dagen, likaledes i djup sorgdrägt.
Modern, efter att länge ha smekt och gråtit öfver den döda, vände sig nu till den lefvande flickan och slöt henne i sina armar.
»Lina! Lina!» sade hon derunder; »du måste mycket hålla af mig, vara mycket snäll emot mig, om jag en gång skall kunna glömma din syster.»
Nya snyftningar qväfde hennes röst, men krampaktigt höll hon ännu vid sitt bröst den lefvande dottern.
I detsamma uppkom helt nära mig en ordvexling mellan likbjudaren och en herre, som tycktes vara slägt med familjen.
»Min herre,» sade slägtingen, »det går inte an att låta bryggaren gå i andra ledet och skräddaren i det första.»
»Jag kan inte hjelpa det,» svarade likbjudaren; »begge dessa herrar äro ryttmästare vid borgerskapets kavalleri, men skräddarens fullmakt är ett år, tio månader och fem dagar äldre än bryggarens.»
»Men besinna då,» invände slägtingen, »att bryggaren är en af de rikaste och mest ansedde inom församlingen...
Källa: Project Runeberg ·