Sida 57
Tvänne systrar
Han har ett af de större bryggerierna och bestämdt det största bränneriet.»
»Jag bär den största vördnad för ryttmästar S*,» inföll likbjudaren; »men kunglig majestäts nådiga rangrulla är klar och tydlig; det är min ovilkorliga skyldighet att i djupaste underdånighet ställa mig densamma till efterrättelse. Hur skulle det väl gå med ordning och skick här i verlden, om inte kungl. maj:ts nådiga rangrulla respekterades?»
Jag vet ej hur denna ordvexling slutades, ty jag och mina kamrater buro i detsamma kistan ur rummet. Men ännu en gång föll min blick på modern, som fortfarande låg på knä med Lina i sin famn.
»Evige, barmhertige Gud!» hörde jag henne ropa; »låt mig åtminstone få behålla henne!»
Länge talades i skolan om den stackars modern. Vi tänkte dervid på våra egna mödrar, och det föreföll oss nästan ljuft att dö, vid tanken på att bli föremål för så mycken saknad och så många tårar.
*
Flere år derefter mötte jag på Norrbro en ungdomsvän, extra notarie i Stockholms dåvarande kämnersrätt.
»Hör du,» sade han till mig, »kommer du ihåg fru K., som under vår skoltid bodde vid Clara Norra Kyrkogata och hvars dotter vi då buro till grafven?»
»Ja,» svarade jag efter någon stunds betänkande.
»Då bör du äfven minnas hennes andra dotter,» återtog min vän; »lilla Lina med det vackra, ljusa håret.»
»Ja visst... Nå, hur är det med henne?»
»I dag stod hon inför kämnersrätten, anklagad och häktad för barnamord... Jag satt vid protokollet,» tillade han, djupt upprörd; »allt vittnade emot henne utom mitt barndomsminne, som omöjligen kunde tro henne skyldig.»
»Och modern? Lefver ännu den arma modern?» utbrast jag lika upprörd.
»Ja, tyvärr! Äfven hon var uppe... Det var en syn, som kunde jaga blodet ur hjertat och märgen ur benen... Tårarna öfver de lefvande äro bittrare än öfver de döda!»
Utan att vexla ett ord, gingo vi långa stunden bredvid hvarandra.
Källa: Project Runeberg ·