Sida 55
Tvänne systrar
»Derför skulle jag be herr rektorn, att, i stället för sex skilling, ge oss en tolfva.»
»Jag skall tolfva dig, jag,» svarade den förfärlige och lade sin hand på mitt hufvud, välsignande på sitt vanliga sätt.
De trettio tappre rymde fältet, jag lemnade en tapp hår i rektorns hand, och reformfrågan förföll.
Någon tid derefter blef Abraham Mankell sånglärare i skolan. Utom det att han gaf en för oss alldeles ny och vida lärorikare riktning åt sångundervisningen, hvilken ditintills varit ledd af kungl. teaterns korister, blef genom hans försorg den kontanta inkomsten för liksång förvandlad till konfekt, som på sjelfva begrafningsdagen utdelades åt sångarne, utan att en enda karamell för rektorns räkning afdrogs. Skolungdomen jublade, och rektorsembetet blef luradt på konfekten.
Men det fanns en annan ymnigare inkomstkälla, och för den hade man likaledes döden att tacka. När något barn inom församlingen afled, togos merendels gossar från skolan för att bära liket till grafven. Inkomsten för sådana förrättningar, hvilka ofta nog kunde belöpa sig till en rdr på bärare, upptog man sjelf i sterbhuset. Följaktligen var skolungdomen särdeles intresserad för att 1:o ett barn dog, och 2:o att det var ett bättre mans barn, samt 3:o att så många barn dogo på en gång, att hela skolan kunde få godt deraf. Egennyttan är beklagligtvis menniskans första och sista känsla.
En afton kallades jag med fem af mina kamrater till en dylik förrättning. Vi beträdde den granrisade tröskeln till ett hus vid Norra Kyrkogatan. Det var en fjortonårig dotter till en fattig borgarenka, som skulle föras till grafven. Sedan vi en timme trängts bland begrafningsgästerna, hvilka, den sorgliga högtiden till prydnad, höllo sina hufvuden på sned, men obarmhertigt sköflade vinbrickorna och konfektskorgarna, stoppande munnar och fickor fulla, tillsades vi att begifva oss till likrummet.
En krans af friska, vackra blommor slöt sig kring den utblommade, fjortonåriga flickans hufvud. Det fina, förbleknade ansigtet tycktes småle åt den prakt af spetsar med inflätade myrtenqvistar, som omgaf det. Det var så mycket grönt på hvitt, så mycket hopp på grafven.
Källa: Project Runeberg ·