Sida 213
Tre flugor i en smäll
rätt älskvärd och ännu okonstlad flicka, hade mer än en gång varit nära att skratta sig förderfvad åt en trumpetvirtuos, om hvilken man riktigt kunde säga, att han hade instrumentet på sina fem fingrar. Ida skulle på sin första bal i Innocensen.
»Kommer hon in i Innocensen, är hon förlorad!» utbrast Knut för sig sjelf. »Garnisonen äter upp henne, och jag får tröska för bara halmen så länge jag lefver... Jag har allt att vinna, ingenting att förlora; det kan bli bättre, men aldrig sämre... Jag måste slå två flugor i en smäll... hvad säger jag? Jag måste slå tre.»
Samma dag och under det huset C. & D. var på börsen, stod Knut Stångberg inför husets dotter med alla förtviflans tecken på sitt ansigte.
»Jag är den olyckligaste menniska på jorden!» började han.
»Hu! Herr Stångberg riktigt skrämmer mig!» yttrade den unga damen, tagande ett steg tillbaka.
»Jag har aldrig haft någon far!» fortfor Knut.
»Ingen far!» upprepade flickan med deltagande.
»Och icke heller någon mor!»
»Icke heller någon mor? Stackars herr Stångberg!»
»Jag är ett fader- och moderlöst barn... Är det inte stor synd om mej, mamsell Ida?»
»Jo, jo, mycket synd... Inga föräldrar!... Men hur är det möjligt?»
»För olyckan är ingenting omöjligt... Men ni, ni skulle kunna rädda mig, kunna ge mig det skydd min barndom saknat.»
»Jag?... Men på hvad sätt då, herr Stångberg?» frågade Ida med tårar i ögonen.
»Ni kan ge himlen åt den, som jorden beröfvat allt,» svarade Stångberg; »låt mig bli er man och bli ni min hustru, och det skall bli detsamma som far och mor.»
Dervid kastade han sig på knä, fattade Idas begge händer och fuktade dem med så många tårar han i hast kunde få fram. Idas förvirring var obeskriflig, men hon gret också, ty hvilken qvinna kan väl se tårar i andras ögon utan att röras sjelf!
»Men, herr Stångberg!» snyftade hon; »Jag... jag är ju ännu bara barnet...»
Källa: Project Runeberg ·