Sida 234
Kusin Betty
Betty steg upp, vändande emot mig sina stora, vackra ögon, ännu vackrare i denna stund genom den fuktiga glans de alltmer antogo.
Sedan hon tryckt min hand, närmade hon sig mannen och barnen, och under det hon smekte de senare med ena handen, lade hon den andra på den förres skuldra och såg på honom med en blick, som kunnat göra en engel afundsjuk.
Mannen vred sitt ansigte åt sidan och kysste hennes fingerspetsar. Så hade han då äfven blifvit kavaljer, min vän sadelmakaren, och detsamma skulle hvarje hederlig äkta man kunna bli, om blott hustrun allvarligen ville det.
*
Källa: Project Runeberg ·