Sida 267
»Bror Fritz»
Anländ till brunnssalongen, välkomnades han af de kamrater han sökte, hvarefter han följde dem till restaurationen, dit de inbjudit honom. Under vägen dit mötte han och hans kamrater samma herrskap han nyss råkat i allén. Han blottade ånyo sitt hufvud, men kamraterna stirrade rakt framför sig utan att ens röra vid hattarna.
»Den der familjen hör då inte till brunnsgästerna?» frågade han.
»Till brunnsgästerna, men inte till brunnssocietén,» upplyste en grefve G**; »familjen är mindre välkänd, och ingen här vill umgås med den.»
»Hvad är det då för en familj?»
»En så kallad brukspatron T**, känd för åtskilliga knep. Bland annat har han sjelf satt eld på diverse byggnader som han haft hög assurans på. Det lärer ha kostat honom modiga styfrar för att undgå lagens hand. Vidare af hans meritförteckning känner jag ej, men det kan vara nog för tillfället.»
»Men hustrun ser hygglig ut, tycker jag.»
»Men glöm ej att de tu äro ett.»
»Och döttrarna äro rätt söta... Gudomliga blå ögon, de täckaste profiler. Tål man inte heller dem?»
»De äro delar af det hela och följaktligen underkastade samma dom.»
»Det är hårdt,» anmärkte den nykomne.
»Men rättvist,» förklarade kamraten; »fädernas missgerning straffas inpå barnen i tredje och fjerde led.»
»Men inte i andra,» menade vår ingeniör skrattande, »men,» tillade han allvarsamt, »det är synd om de stackars flickorna, och vill ingen annan vara deras kavaljer, så har jag god lust att bli det.»
»Det kan du låta bli, så framt det inte roar dig att sitta på de anklagades bänk. Grefvinnan F*** för spiran vid denna brunn, och den som sätter sig upp mot henne är förlorad för tid och evighet.»
»De der nåderna äro sig lika,» yttrade vår löjtnant med en axelryckning, »och jag känner mig alltid hågad att höja upprorsfanan mot dem.»
»Äfven du är dig lik, bror Fritz, samma blinda rusare, som du alltid varit.»
»Ja visst,» svarade Fritz, »jag är väl inte för roskull ingeniör vid jernvägarne.»
Källa: Project Runeberg ·