Sida 284
Sysslingarne eller en frukost på Medelhafvet
Kaptenen smålog medlidsamt och vände ryggen till.
»Men det är höga personer ombord,» anmärkte den uppvaktande.
Kaptenen smålog, men bevärdigade honom ej med något svar. Ombord är skepparen ensam kung, om också alla Europas suveräner vore tillstädes.
Till någon ursäkt för ångbåtskungen i fråga må nämnas, att den båt han förde mer var afsedd för gods än för folk, och gods är en tystlåten och tålig passagerare. Emellertid hade H. K. H. hertiginnan med sina små funnit sin hytt efter ett besvärligt klättrande öfver tunnor och balar. Men hertigen föredrog att vistas på däck, afvaktande med lätt begriplig otålighet stunden för afresan, hvilken länge lät vänta på sig. Klockan var elfva, när ångbåten stötte från land. Natten var kolmörk, men hafsvinden vänlig och mild. Trots mörkret, trodde sig prinsen igenkänna några af de ögrupper, mellan hvilka ångbåten gled fram, och han betraktade dem med den djupa rörelse ett poetiskt sinne erfar, när det återfinner ställen, som det i yngre dagar skådat. Prinsen hade nämligen en gång som yngling, och då i egenskap af löjtnant på svenskt örlogsfartyg, gjort en resa öfver Medelhafvet.
Men sjön suger och Medelhafvet icke minst. Fram emot morgonen kände sig prinsen hungrig. Men ingen restauration fanns ombord. Fartyg, som endast göra nattresor, äro beräknade för sofvande, icke för ätande. Prinsen gaf sig i samspråk med kaptenen, men huruvida han då afkastade anonymiteten är ej bekant.
»Vill ni och ert sällskap hålla till godo med hvad jag har, att bjuda på,» sade kaptenen, »så är ni hjertligen välkommen. Min frukost väntar redan.»
Prinsen tackade förbindligt och inträdde med sin kavaljer i kaptenens hytt, der en frukost serverades som visst icke var att förakta. Men det dröjde icke länge förrän en fjerde person visade sig i samma hytt. Det var en lång, ung man, sotig och flottig från hjessa till fot, men som icke desto mindre helt obesväradt tog plats bland de andra vid bordet och deltog med frisk aptit i frukosten.
»För att vara rysk amiral talar ni en ypperlig franska,» yttrade kaptenen till prinsen.
»Hvem har sagt er att jag är rysk amiral?» svarade prinsen; »jag har den äran vara svensk amiral och är fullkomligt belåten dermed. Men att jag talar franska är mindre
Källa: Project Runeberg ·