Sida 46
7. Fostersonen
de tvänne förstnämnde konungarne beträffar: århundraden lågo mellan dem och deras statyer. Men hvad Carl XIII vidkommer, hade den visst icke tid på sig. Hans bild intog torget några år efter hans död.
Behöfde häfden denna tid för att stadga sitt beslut om Carl XIII? — Vi tro, att svaret på denna fråga icke kan bli tvetydigt, och just derför var det ännu mer otillbörligt att uppresa hans bild, utan att på samma gång inrista i stenen namnet på honom som rest den, för att sålunda rättfärdiga nationen inför efterverlden.
Genom en besynnerlig ödets skickelse flyttades ungefär vid samma tid ur Arsenalsbyggnaden de deruti sedan längre tid förvarade troféer och andra dermed beslägtade märkvärdiga saker.
Kunde ej dessa minnen af vårt lands forna ära och storhet trifvas i grannskapet af bronsmajestätet, som beherskade torget?
Länge stod denna byggnad öde och tom, till dess vederbörande slutligen med allvar tänkte på att rifva den.
Då kommo de artificiella vattnen och räddade, om ej just så påtagligen den sjuka menskligheten, åtminstone den skrala Arsenalsbyggnaden. Samma väggar, som förut inneslutit de dyrbara vittnesbörden om fädrens kraft, omslöto nu skaror af sjukliga ättlingar.
Det blef modernt att dricka brunn i Carl XIII:s torg, modernt att ha alla slags sjukdomar för att få dricka alla slags vatten. Vår Herres lefvande helsokällor måste lemna rum för apotekarens apparater. Surbrunn, Djurgårdsbrunn och Uggleviken kastade sina förr så beprisade källådror ner i glömskans djup, der de lägre folkklasserna, som ej ha råd att för flere riksdaler i veckan köpa sig vidriga vattendrycker, uteslutande fingo stappla kring de öfvergifna källdragen. Hela den fina verlden satte sina läppar under den lilla kranen, som i f. d. Arsenalsbyggnaden bjöd på Marienbader, Carlsbader o. s. v.
Ja, ifvern gick till och med så långt, att de mera välmående från landsbygden lemnade sommartiden sina uppfriskande skogar och vattendrag för att dväljas i Carl XIII:s torg och der finna en orubblig helsa.
Der drömde sig flickan en evig vår och gumman sig en ålderdom lycklig som Saras — lycklig, utan att derför, lik denna, behöfva besvära himlens englar; der skulle den
Källa: Project Runeberg ·