Berättelser 7. Taflor och berättelser. Del 2

för att med sin egen höga närvaro uppmuntra de båda älskande; men tyvärr lefva vi ej mera i mytens tider.

Förskräckt ryckte den unga damen sin arm från kavaljerens och den äldre var nära att dåna af fasa, ty olyckan ville dessutom, att ett annat förnämt herrskap, som äfven hört det gälla barnsliga utropet, i detsamma vände sig om och blef ögonvittne till de kärleksbetygelser, hvarmed det söta barnet öfverhopade fru T:s blifvande måg.

Med kraftfull arm drog fru T. sin dotter med sig och båda påskyndade sina steg, utan att ens se sig om, medan den förlägne fästmannen stannade qvar, förgäfves bemödande sig att tysta munnen på den lilla skrikhalsen.

»Kan du då inte tiga, din sakramenskade pojke!» utropade Jäger i sin förtviflan, ty flere personer, som stannat derinvid och åskådade den kärleksfulla scenen, drogo på munnen och kände sig välmående, hvilket alltid är fallet, när man kan hålla sig munter under brunnsdrickningen.

Knappt hade Jäger uttalat de hårda orden, förrän gossen, som troligtvis tillförene aldrig hört något dylikt, föll i djupaste gråt och det ganska högljudt, ty ett barn förstår sig lika litet på att tygla sin sorg som sin glädje.

Jäger, kommen ur askan i elden, ångrade sin hårdhet, tog plats på sätet, satte gossen på sitt knä och sökte med milda ord försona sitt felsteg, under det en äldre madam, barnets sköterska, närmade sig och äfven bjöd till att trösta den lille.

»På min ära, ett högst rörande spektakel!» yttrade sig halfhögt en kavaljer nära vid sätet; »hvart tog fröken och nådig mamma vägen? — Helt säkert öppnade sig jorden under dem.»

»Den kan öppna sig för mindre än så,» svarade ett äldre fruntimmer, som haft två män och fyra älskare.

»Stackars fröken Aurora, stackars fru T.,» tillade kavaljeren, som kanske redan såg sig vara egare till egendomen vid Fredsgatan.

Efter mycket bemödande och med tillhjelp af några treskillingspepparkakor lyckades det slutligen vår häradshöfding att blidka den lille orostiftaren, hvarefter han lemnade gossen i madamens vård och skyndade efter sin fästmö och svärmoder, för att be om ursäkt för det besynnerliga afbrottet i promenaden och förklara hvad han ansåg sig böra förklara.