Sida 324
Fästningskrig
fästningen. De äro antingen förbindelsegrafvar (kommunikationer), som tjena att förena första parallellen med bakom liggande terräng, eller anfallsgrafvar (approcher), som utgå från första parallellen mot fästningen. Dessa löpgrafvar brytas vanligen i sicksack, för att icke längs efter kunna beskjutas. Båda de olika slagen af löpgrafvar bestå till sin profil af en omkr. 1,3 m. djup graf, med 2,5 à 3 m. bottenbredd, och ett framför liggande 1,4 m. högt jordbrostvärn. Paralleller hafva skyttbank på den naturliga marken och trappsteg derifrån ned till grafbottnen. Förbindelse- och anfallsgrafvar sakna skyttbank och trappsteg. Första parallellen, D-D, måste i allmänhet läggas utom handgevärets verksammaste skottvidd (d. v. s. på 600 till 800 m. afstånd från fästningen) samt omfatta icke allenast sjelfva anfallsfronten, utan äfven angränsande fronter. Samtidigt med eller omedelbart efter sedan infanteriet anlagt första parallellen, intager också artilleriet en mera framskjuten stridsställning uti 2:dra batterilinien, C-C, på 150 à 300 m. afstånd bakom första parallellen. Derifrån utkämpas den egentliga hufvudstriden med fästningens artilleri. Efter batteriernas olika uppgift skiljes emellan: enfilerbatterier, som längs efter beskjuta en hel fästningsfront eller en särskild fästningslinies vallgång och betäckta väg; demonterbatterier, som med direkt frontal eld förstöra fästningens å vallgångarna stående kanoner; demolitionsbatterier, hvilka med indirekt eld skola förstöra (demolera) kaponierer, slutvärn, kaserner och andra kasemattbyggnader, hvilkas läge är bekant; samt breschbatterier, afsedda att genombryta fästningens stormhinder, eskarpmuren. I första parallellen läggas mörsarebatterier, hvilka med kasteld skola oroa de anfallna fästningsverken, samt fältbatterier, som endast tjena att tillbakaslå utfall från fästningen. Elden öppnas samtidigt från 2:dra och qvarstående delar af 1:sta batterilinien och fortsattes oafbrutet dag och natt, tills fästningens artilleri är bragt till tystnad. Under skydd af denna eld utföres det egentliga sappanfallet. Från 1:sta parallellen utgår den anfallande med 3 eller 4 anfallsgrafvar, som föras i sicksack i riktning mot fästningsverkens utgående vinklar. Innan sapptêterna framkommit halfvägs till fästningen, måste en ny försvarsställning, andra parallellen, E-E, anläggas, dit löpgrafsvakten sedan framflyttas; ungefär halfvägs emellan andra parallellen och fästningen beredes å nyo en försvarsställning för löpgrafsvakten i de s. k. halfparallellerna, F-F, och när sapptêterna framträngt till fältvallens fot, anlägges den tredje parallellen, G-G. Ju närmare anfallsgrafvarna komma fästningen, dess spetsigare blifva de vinklar sicksackarmarna bilda med hvarandra, och dess långsammare går således framträngandet, hvarför det slutligen är fördelaktigare att draga anfallsgrafvarna rakt fram mot fästningen och skydda dem mot enfilerande eld genom talrika traverser. Den sista och svåraste af de försvarsställningar den anfallande måste skaffa sig, innan han kan intränga i sjelfva fästningsverken, är fältvallens kröning, H-H, hvars ändamål är att beherska
betäckta vägen, skydda nedgången till grafven samt bereda plats för direkta bresch- och kontrabatterier. Om det icke lyckats att medelst indirekt eld ur 2:dra batterilinien åstadkomma en gångbar bresch, måste nämligen eskarpmuren derifrån medelst direkt eld nedskjutas på en längd af 20 till 30 m. Kontrabatteriernas uppgift är att medelst direkt beskjutning tysta fästningens flankerande eld, förstöra kaponierer och flankerande eskarpgallerier, demontera å öppna flanker stående pjeser m. m. För att skyddad nedkomma i grafven anlägges vidare från fältvallens kröning eller något bakom liggande logement ett starkt sluttande underjordiskt galleri, grafnedgången. Ytterbrantens klädmur genombrytes, hvarefter äfven tvärs öfver grafven en tryggad förbindelse beredes, den s. k. graföfvergången, som, om grafven är torr, utföres såsom en bred löpgraf å grafvens botten och, om grafven är våt, i form af en bred dam. Oafsedt svårigheterna vid sjelfva utförandet af denna graföfvergång, fordrar detta arbete vidlyftiga förberedelser. Svårigheterna växa, om grafven har rinnande vatten, och i synnerhet om vattnet efter behag kan påsläppas och aftappas. Sedan graföfvergången är fullbordad, återstår endast belägringens sista moment, stormningen. Dessförinnan spela alla batterier synnerligast mot höjden af breschen för att hindra fienden att der fästa sig. Stormningen företages på dagen; nattetid skulle oordningar lätt uppkomma vid de stora truppsammandragningarna. Mot hvarje bresch afdelas en särskild stormkolonn, som samlas i grafnedgången, fältvallens kröning och bakom liggande löpgrafvar. En stor gemensam reserv tager plats i 1:sta parallellen, och hela cerneringskåren hålles beredd att tillbakaslå möjligen befarade genombrytningsförsök. På gifvet tecken eller bestämd tid inställes den skarpa skjutningen från båda batterilinierna, men för att icke förråda anfallet fortsättes elden med lösa skott. Stormkolonnerna, med frivillige i têten, frambryta ur grafnedgångarna, öfverspringa grafven, bestiga brescherna och kasta fienden tillbaka samt taga med storm de reträttverk fienden möjligen upjjfört bakom brescherna. Några dertill afdelade trupper skynda till fästningsportarna, som de öppna eller spränga för andra kolonner, som längs hufvudgrafven dit bereda sig väg. Vid sjelfva utförandet af en belägring föranleder vanligen en mängd samverkande orsaker större eller mindre afvikelser från den allmänna gång, som härofvan framställts. Ett betydligt dröjsmål i belägringens gång uppstår, om fästningen eger minförsvar, emedan den anfallande då nödgas, när han nått têten af fästningens mingallerier, att steg för steg genom en underjordisk minstrid bemäktiga sig fästningens mingallerier, innan han vågar fullfölja sitt framträngande ofvan jord. Mot en lägerfästning, som är omgifven af detascherade fästen, måste tvänne särskilda belägringar utföras, nämligen först mot två eller flere detascherade fästen och derefter mot sjelfva hufvudfästningen, enceinten.
Försvar. Till en fästnings försvarsutrustning höra besättning, armering, proviantering
Källa: Project Runeberg ·
