Sida 272
Macies ...
Marseille, Mont Cenis och Genève samt Digoin. 16,290 innev. (1881). Staden har ett lycée. kalladt Lycée Lamartine (efter skalden L., som var född i M.), drifver liflig handel med vin, trävaror och spanmål samt har åtskilliga fabriker. M., det redan på Caesars tid bekanta Matisco i heduernas land, blef tidigt biskopssäte, men detta upphäfdes under den första franska revolutionen. Fordom bildade M. jämte sitt område, landskapet Mâconnais, ett eget grefskap. Detta köptes 1228 af franske konungen och tillhörde sedan med några afbrott kronan.
Macon [mekön], stad i nord-amerikanska staten Georgia, vid floden Ocmulgee och flere jernvägar. 12,748 innev. (1880). Bland läroanstalter i staden må nämnas statens blindinstitut, det baptistiska Mercer university, det wesleyanska Female college och det katolska Pio nono college. Liflig handel. Jerngjuterier, maskinverkstäder m. m.
Macpherson [mäckfö'rsön], James, skotsk vitterhetsidkare, den förste öfversättaren af de ossianska sångerna, föddes 1738 i grefskapet Inverness, blef 1756 skollärare, derefter informator och utgaf 1758 ett mycket medelmåttigt episkt poem, The highlander. Sedan han tillfälligtvis på en resa kommit öfver några prof af den fornskotska bardpoesien, hvilken då var okänd för de bildade, öfversatte han dem, ehuru motvilligt, och utgaf 1760 »Fragments of ancient poetry collected in the highlands of Scotland, and translated from the gaelic or erse language», med företal af Hugh Blair. Publikationen väckte uppseende, och med subskriberade medel företog M. en färd i höglanden och på Hebriderna för att samla in flere fornsånger. Han upptecknade sådana efter minnesgoda allmogemäns recitering och med tillhjelp af bildade män, som voro kunniga i gaeliska, samt fick till låns flere manuskript på skotsk-gaeliska. Efter dessa material öfversatte M. på engelsk prosa »Fingal, an epic poem, in six books» (1762) och »Temora» (1763; i 8 böcker). Dessa stora dikter voro åtföljda, den förra af 16 kortare sånger, den senare af 4. En sammanfattande edition, »Poems of Ossian», utkom 1765 och här sedan upplagts många gånger. Dessa sånger, som för den europeiska allmänheten öppnade en ny verld af mäktig naturpoesi, emottogos med största hänförelse. M:s öfversättning var tvifvelsutan för sin tid förtjenstfull och återgaf rätt väl originalens anda. Den enkla högheten i dem vanställde han dock mångenstädes med svassande, ofta platta favorituttryck af egen tillverkning, och detta icke endast på sådana ställen, hvilkas mening han ej lyckades utgrunda till följd af sin bristfälliga kunskap i gaeliskan. Härtill kom, att han godtyckligt omstöpte personnamnen för att få dem mera »hyfsade», genom ytliga kommentarer satte i svang åtskilliga historiska misstag samt ej förstod det ringaste af sångernas metriska form. I den hetsiga striden om de ossianska sångernas äkthet (se Ossian) intog M. en tvetydig hållning, till skada för sanningen. Af naturen inbunden och fåfäng, lät han ej förmå sig att förete de gaeliska manuskripten, hvarigenom bristerna i hans öfversättning skulle kommit i dagen. Det rykte han vunnit grundlade emellertid hans timliga uppkomst. Han var 1704--66 förordnad till öfveruppsyningsman i Florida och fick för framtiden behålla lönen, antogs 1789 till fullmäktig för naboben af Arcot och hade säte i underhuset 1780--90. M. öfversatte »Iliaden» på prosa (1773) och skref i toryistisk anda A history of Great Britain from the restoration to the accession of the house of Hanover (2 bd, jämte 2 bd dokument, 1775) m. m. M. dog 1796 och fick på egen bekostnad en minnesvård i »skaldernas vrå» i Westminster abbey.
Macquarie-öarna [mäckkeri], en af 5 öar bestående ögrupp i Stora oceanen, omkr. 1,100 km. s. v. om Nya Zeeland, under 54° 39' s. br. och 159° ö. lgd från Greenw. Öarna hafva en areal af 440 qvkm. och äro obebodda.
Macra, liten flod i norra Italien, mellan Ligurien och Toscana, faller ut i Liguriska hafvet. Den betraktades i forntiden som det egentliga Italiens nordgräns i v., liksom Rubico i ö.
Macready [mäckridi], William Charles, engelsk skådespelare, f. i London 1793, debuterade 1810 i Birmingham som Romeo och tjenstgjorde derefter i 4 år som regissör och affärsbiträde hos sin fader, hvilken var teateragent och direktör för en landsortstrupp. M. spelade 1814--15 i Skotland och på Irland samt anställdes 1816 i London vid Covent-garden-teatern. I början af 1820-talet öfvergick han till Drury-lane-teatern. Efter Keans och Youngs afgång var M. den engelska skådebanans förnämsta förmåga. Han innehade 1837--39 Covent-garden-teatern och 1841--43 Drury-lane-teatern samt gjorde då sjelf uppoffrande försök att lyfta det inhemska teaterväsendet ur dess iråkade förfall. På gästresor till Paris (1828) samt i Nord-Amerika (1826, 1843--44 och 1849) vann han stor framgång. Då han sistnämnda år en gång uppträdde i Astor Opera house i New York, riktades mot honom ett pöbelupplopp, tillstäldt af skådespelaren E. Forrests beundrare, hvarvid M. med nöd undkom och tillkallad militär sköt ihjel 22 personer samt sårade 30 andra. M. uppträdde derefter på Hay-market-teatern i London, lemnade för sjuklighet scenen 1851 och egnade återstoden af sin lefiiad åt filantropiska sträfvanden för folkets upplysning. Död i Cheltenham 1873. Inom sin konst intager M. en plats näst efter Kean och Kemble. Han egde ej snillets ursprunglighet, och hans framställningsmedel voro, med undantag af stämman, mindre fördelaktiga, men hans spel bar städse prägeln af stor intelligens och fint konstnärlig utarbetning. Hans bästa roller voro Richard III, Lear samt hufvudrollerna i Knowles' historiska dramer och i Bulwers »Richelieu». M:s Reminiscences utgåfvos i 2 bd 1875.
Macrianus, romersk kejsare under den stora oredans tid (de trettio tyrannernas), öfvervanns och dödades af Gallienus år 267. R. Tdh.
Macrinus, romersk kejsare, föddes i Numidien och egnade sig i början åt civila
Källa: Project Runeberg ·
