Sida 355
Malatitze ...
(1684), Entretiens sur la métaphysique et la religion (1688) och Entretiens d'un philosophe chrétien et d'un philosophe chinois sur l'existence et la nature de Dieu (1708). 1699 blef M. hedersledamot af franska vetenskapsakademien. Död 1715. Hans Oeuvres complètes utgåfvos 1837--38 af Genoude och Lourdoueix samt 1859--71 af J. Simon. -- Religiös entusiast och lågande af intresse för studier, saknade M. i hög grad praktiskt sinne och blick för det omedelbart gifna i natur och menniskolif. Hans brist på klarhet, trots sträfvan efter sådan, gör, att han svårligen kan räknas till dem, som intagit de förnämsta platserna i den filosofiska forskningens historia. Som en stjerna af andra ordningen eger han dock sin betydelse. Som hans egentliga historiska utgångspunkt torde cartesianismen tvifvelsutan böra betraktas; och hans filosofi kan från en sida kännetecknas som ett försök att med tillhjelp af cartesianska kategorier systematiskt bearbeta den kristna verldsåsigten, ett försök, hvarvid han dock stundom förlorade sig i det fantastiska. Han fattar Gud öfvervägande panteistiskt och mystiskt. Det enskilda eller individuella deremot är för M. likbetydande med det ändliga och tillfälliga. Men han förde den idealistiska riktningen längre än både Cartesius och Spinoza. Gud, säger han, med sitt mystiska uttryckssätt, är »andarnas ort». Den andliga substansen har omedelbart sin närvaro i Gud; den kroppsliga är af honom skapad. Bevisas kan den senares tillvaro ej; den kan blott tros, emedan Gud uppenbarat den. Föröfrigt lärde M., att denna verlden är den bästa möjliga, ty den existerar till Guds ära och är genom Guds vilja styrd af vishetens och godhetens lagar. I etiskt afseende intog M. en kontemplativ och dertill negativ ståndpunkt. Försakelse och resignation äro, enligt honom, vägen till det högsta goda, eller saligheten. L. H. Å.
Malecki [-le'tski], Anton, polsk språkforskare och författare, f. 1821 i prov. Posen, studerade filologi i Berlin och blef, sedan han några år verkat som gymnasielärare i Posen, 1850 professor i klassisk filologi vid universitetet i Krakov, men afskedades redan 1854 från detta ämbete. Kort derefter befordrades han dock till professor i Innsbruck och blef slutligen, 1856, professor i polska språket och literaturen i Lemberg. Redan som student hade M. 1842 genom en afhandling om Miczkiewicz väckt en viss uppmärksamhet. I Krakov utgaf han en serie af sina föreläsningar öfver den klassiska filologien och dess encyklopedi, öfversättningar af Sofokles' »Elektra» och »Antigone» samt ett förträffligt historiskt drama, List zelasny (Jernbrefvet, 1854), senare en komedi, Grochowy wieniec. Utom en mängd kritisk-historiska uppsatser om polsk literatur i åtskilliga tidskrifter har M. författat en utförlig och grundläggande monografi öfver diktaren Slowacki (Juliusz Slowacki, jego zycie i dziela, 2 bd, Lemberg 1866--67; ny uppl. i 3 bd) samt utgifvit Slowackis skrifter, vidare en allmänt använd polsk skolgrammatik och slutligen en större historiskt-komparativ grammatik: Gramatylca historyczno-porównawcza jezyka polskiego 2 bd, Lemberg 1879). Lll.
Malediktion (Lat. maledictio), smädelse.
Malediverna l. Maldiverna (af osäker härledning), en af korallöar och korallref bestående arkipelag i Indiska hafvet s. v. om Dekhan emellan 7° 7' n. br. och 0° 42' s. br. samt emellan 72° 27' och 73° 50' ö. lgd. (Den under 8° 16,5' n. br. belägna ön Minicoi räknas till Lakkadiverna, se d. o.) Arkipelagen består af 19 ringformiga korallref l. atoller, hvilka i administrativt hänseende sammanslagits till 13 grupper. Öarnas verkliga antal är okändt; vanligen angifves det till 12,000 i enlighet med titeln på sultanen: »de 12,000 öarnas och 13 atollernas konung». De namngifna öarnas antal är 602 och de beboddas 178. Samlingen af torrt land är ytterst liten i jämförelse med atollernas areal; dess storlek är ej fullt känd. Högsta delen af öarna ligger i allmänhet omkr. 2 m. öfver vattenytan. Öfverst har man funnit ett omkr. 1 m. djupt, med växtämnen blandadt sandlager, lätt matjord, och under detta hvarftals sand, mjuk sandsten (0,6 m. tjock) och åter sand, hvarifrån erhålles sött vatten åtminstone på alla bebodda öar. Alla öar af någon utsträckning äro tätt klädda med djangler, i hvilka växa stora träd, banianer, brödfruktträd, tamarind, pandanus m. fl. Öarna alstra, bland andra tropiska och subtropiska indiska frukter, i synnerhet kokospalmer, med mycket små, men fina frukter. Dessa och deras fibrer (coir) äro jämte porslinssnäckor (kauri), sköldpaddskal och torkade boniter öarnas vigtigaste exportartiklar. Ris, som utgör förnämsta födan, införes. Bland de få vilda djuren må nämnas råttor, flyghundar och sköldpaddor. Endast några få getter och nötkreatur underhållas, på Male-atollen. Klimatet är mycket ohelsosamt för främlingar, asiater såväl som européer. Innevånarna, omkr. 150,000, äro muhammedaner och likna både singaleserna och malabarfolket; några bära spår af afrikanskt blod. De äro kopparfärgade, småväxta, med klen kroppsbyggnad, och fredliga. Språket är utan tvifvel en dialekt af singalesiskan, men starkt färgadt af arabiskan. Arkipelagen har, så långt tillbaka man känner, bildat ett litet rike, beherskadt af en sultan, som i hvar och en af de 13 atollerna har en fogde (atolu-veri), hvilken uppbär skatterna. Sultanens residens och rikets hufvudstad ligger på ön Male, på östra sidan, nära midten af arkipelagen. -- Öarna omtalas redan af Ammianus (Divi) och Ptolemaios (Maniolae). Portugiserna grundade omkr. 1518 ett faktori på M., men fördrefvos snart af de muhammedanske köpmännen från Kambaja (Indien). För att skydda sig mot moplapiraternas (på Malabarkusten) och andras plundringar ställde öboarna sig sedermera i förbindelse med herskaren på Ceylon, och sedan 1645 affärdar sultanen på M. årligen en beskickning med skänker till Ceylon såsom ett bevis på hyllning och anspråk på skydd.
Malek Sjah (Melek S.), den störste af alla seldsjukiske herskare, följde 1072 sin fader, Alp Arslan, i regeringen, fullbordade Syriens eröfring från fatimiderna och tog större delen af
Källa: Project Runeberg ·
