Sida 360
Malheur ...
utveckla. M:s skrifter äro till största delen införda i Vetenskapsakademiens handlingar eller bland hennes »Tal», i Upsala Vetenskapssocietets »Acta» och i London-akademiens »Philosophical transactions». Han har äfven presiderat för ett trettiotal akademiska disputationer, af hvilka de flesta synas vara författade eller åtminstone redigerade af respondenterna. Dessutom utgaf han Kort beskrifning om globers nytta och bruk (1762) och Allmän eller mathematisk beskrifning om jordklotet (1772, öfversatt på tyska 1774). G. E.
Mallet [-lä], Paul Henri, schweizisk historiker, f. i Genève 1730, kom under Fredrik V:s regering (1746--66) till Danmark samt blef 1752 professor i fransk literatur i Köpenhamn och derefter lärare för kronprinsen (sedermera kon. Kristian VII). Af helsoskäl måste han 1762 återvända till Genève, hvarest han blef professor i historia och dog 1807. Åren 1753--58 deltog M. i utgifvandet af en fransk månadsskrift, »Mercure danois», i hvilken han meddelade utlandet underrättelser om danska förhållanden. Han gjorde äfven det första försöket till en ordnad framställning af Nordens tillstånd under forntiden och af den nordiska gudaläran genom sina arbeten Introduction à l'histoire de Dannemarc (1755; utg. i en engelsk bearbetning, »Northern antiquities», 1770) och Monuments de la mythologie et de la poésie des celtes et particulièrement des anciens scandinaves (1756) samt skref en omfattande Histoire de Dannemarc (1758--77; öfvers. på tyska 1766--79), hvilken behandlade tiden till enväldets införande (1660). E. Ebg.
Mallet du Pan [-lä dy pang], Jacques, fransk publicist, f. 1749 nära Genève, fick 1772 genom Voltaire en professur i Kassel, kastade sig snart in i tidskriftsföretag och utgaf i Paris 1784--92 (sedan 1788 såsom bihang till »Mercure de France») »Journal historique et politique», hvilken under revolutionen förfäktade konungadömets intressen. Våren 1792 for M. till Tyskland med uppdrag att söka förmå tyska furstar till en intervention för att rädda Ludvig XVI. Derefter vistades han vexelvis i Genève, Bruxelles, Basel samt London, hvarest han 1798 grundade »Mercure britannique». Han dog i Richmond 1800. M. var anhängare af den engelska författningen. Grundlighet och energisk stil utmärka hans skrifter, bland hvilka den intressantaste är Mémoires et correspondance pour servir à l'histoire de la révolution française (utg. i 2 bd 1851).
Malleus, Lat., hammare; ett af hörbenen (se Hörselorgan, sp. 375). -- M. haereticorum. Se Faber, Joh., sp. 924. -- M. maleficarum. Se Hexeriprocesser. -- M. monachorum. Se Cromwell, 1.
Mallinckrodt, Hermann von, tysk politiker, f. 1821, d. 1874, blef 1849 regeringsassessor i preussisk tjenst, befordrades 1860 till regeringsråd i Düsseldorf, förflyttades 1867 mot sin önskan till Merseburg och erhöll 1872 på begäran afsked med pension. Han tillhörde 1852--63 samt från 1868 till sin död den preussiska landtdagens deputeradekammare och 1867--70 Nordtyska förbundets, derefter Tyska rikets riksdag.
I den sistnämnda fick han såsom varm katolik, aktningsbjudande personlighet och framstående parlamentarisk förmåga ledningen af det ultramontana »centrumpartiet» vid sidan af A. och P. Reichensperger samt -- sedan 1872 -- Windthorst.
1. Mailing, Ove, dansk historieskrifvare och statsman, föddes i närheten af Viborg d. 16 Dec. 1746, blef student 1763 samt tog teologisk examen 1766, men egnade sig sedermera åt studiet af historia och estetik. 1776 skref M. det första helt danska sångspelet, Belsor i hytten, och författade åtskilliga visor. 1777 utgaf han, på O. Guldbergs uppmaning, arbetet Store og gode handlinger af danske, norske og holstenere, hvilket genom sin varmt fosterländska tankegång och sitt goda språk vann stor utbredning och länge begagnades såsom läsebok i skolorna (5:te uppl. utkom 1810, den 7:de 1885, och boken öfversattes till tyska, franska och engelska). Genom Guldbergs ynnest blef M. 1777 »kammersekretär» i Generaltullkammaren och steg hastigt från det ena ämbetet till det andra. 1792 blef han etatsråd samt 1797 deputerad och 1804 förste deputerad i Generaltullkammaren. 1787--1815 var han medlem af finanskomitén, 1791--1804 direktör i speciesbanken och 1813--18 öfverdirektör för riksbanken. 1805--17 satt han såsom ledamot af direktionen för universitetet och de lärda skolorna samt var i sådan egenskap ordförande i den komité, som (1811) uppgjorde förslag till det nya norska universitetets organisation. 1824 utnämndes M. till statsminister. (Han var den förste ofrälse man, som beklädde denna post i Danmark.) Död d. 17 Nov. 1829. E. Ebg.
2. Mailing, Peder, dansk arkitekt, den föregåendes son, född d. 22 Dec. 1781, var elev af K. F. Hansen och af konstakademien, hvars mindre guldmedalj han vann 1801. Efter P. Meyns död (1808) blef M. tillförordnad samt 1809 ord. stadsarkitekt, och i denna ställning verkade han till sitt frånfälle, d. 3 Maj 1865. 1810--15 vistades han utomlands. Efter hemkomsten blef han agré och 1818 ledamot af konstakademien. M:s namn är fäst i synnerhet vid tvänne byggnadsverk, Köpenhamns universitet (1835), i en ganska egendomlig stil, som icke saknar storslagenhet, och Sorö akademi (1828), i en enkel italiensk stil. Ph. W.
Mallinger, Mathilde, tysk sångerska, f. i Agram 1847, elev af Gordigiani och Vogl i Prag samt Lewy i Wien, var 1866--69 engagerad vid Münchens hofteater och 1869--82 en af stödjepelarna för Berlins hofopera. Hon blef 1869 gift med baron Schimmelpfennig von der Oye. A. L.
Malling-Hansen, Hans Easmus Johan, dansk uppfinnare, född på Låland d. 5 Sept. 1835, blef 1865 teol. kandidat och s. å. föreståndare för döfstuminstitutet i Köpenhamn. M. har gjort sig mycket känd genom sin uppfinning af »skrifkulan» (1870), för hvilken han 1872 erhöll den kungliga förtjenstmedaljen i guld. E. Ebg.
Mallmin, Gustaf Magnus, prest, teolog, född i Stora Tuna, Dalarna, 1768, student i
Källa: Project Runeberg ·
