Tillbaka Read Runeberg

Nordisk familjebok. 1800-talsutgåvan. 10. Lloyd - Militärkoloni

Originalsida 497
Originalsida 497
Originalsida 496
Originalsida 497
496–497

Sida 497

Mars ...

bysantinsk stil. Mera berömd är Notre Dame de la Garde (nybyggd 1864), som på sin kulle reser sig högt öfver omgifningen. Vidare må nämnas Notre Dame du mont Carmel i gamla staden, S:t Victorkyrkan nära fort S:t Nicolas, med intressanta katakomber, samt den nyligen färdigbyggda S:t Michel. Öfriga offentliga byggnader äro triumfbågen vid Aix, det palatslika Hôtel de la préfecture, Palais de justice (1858--60) med Berryers staty framför ingången, den i form af ett grekiskt tempel uppförda Börsen, hvars sal är större än den i Paris, och framförallt Chateau d'Eau med en zoologisk trädgård, ett naturhistoriskt museum, observatorium och ett rikt konstgalleri. Öppna platser äro Börsplatsen, Place de S:t Michel och P. de S:t Ferréol, alla prydda med springbrunnar o. s. v. Den förnämsta promenaden är Prado, hvars dubbla platanalléer leda ut till hafvet. Vid densamma ligger slottet Borély, som hyser ett museum för feniciska fornsaker. En storartad anläggning är den 83 km. långa kanal, som förser M. med vatten från Durance och öfver Arcdalen har den berömda aqvedukten vid Roquefavour. Stadens närmaste omgifning är kal, men trakten derutomkring prydes af vinkullar och en mängd små landställen, bastides, hvilka utgöra målet för alla stadsbors sträfvan. En känbar klimatisk olägenhet bilda sirocco- och mistralvindarna, för hvilka staden är mycket utsatt. -- M. är säte för departementets samt åtskilliga högre civila, militära och kyrkliga myndigheter (bl. a. en biskop). För undervisningsväsendet är sörjdt genom en faculté des sciences, flere högre och lägre fackskolor, ett blind- och ett döfstuminstitut samt ett stort antal folkskolor. Jämte stadsbiblioteket (100,000 bd) finnas flere museer och inrättningar för skön konst. Välgörenhetsanstalterna äro af många slag. Sjöfart och handel äro af mycket stor betydenhet, men lida under trycket af dryga hamnumgälder och den höga frakttaxan på de monopoliserade jernvägar, som sätta M. i förbindelse med det inre landet. Farhågor för en aftagande rörelse hafva också framkallat förslaget att adoptera frihamnen S:t Louis, hvarifrån Rhône erbjuder en billig och direkt vattenväg. År 1882 inlupo i M:s hamn 9,203 fartyg, med en totaldrägtighet af öfver 4 mill. tons. Det största rederiet är »Compagnie des services maritimes des Messageries», som underhåller direkta linier på alla större Medelhafsoch Svartahafsplatser samt Ostindien. Förädling af främmande råprodukter bildar tyngdpunkten i stadens industri. I första rummet kommer förmalningen af spanmål, hvilken försiggår efter en väldig måttstock och år 1883 kräfde en import af bortåt 650 mill. kg. Handeln med olja har ständigt haft en af sina hufvudvägar till M., särskildt för den kolossala tillverkningen af såpa, som år 1882 drefs vid 90 sjuderier och lemnade i marknaden 94 mill. kg. Oljeslagerierna på platsen förarbetade s. å. öfver 300 mill. kg. råvara. Petroleum, råsocker och svafvel hafva likaledes betydande raffinaderier i M. Textilindustrien hemtar massor af ull från Levanten. Elba, Spanien och Algeriet lemna sina malmer till sofring och förarbetning. Glas, läder, papper, vaxljus samt marmor- och korallarbeten tillverkas i stor omfattning. Blandningen af inhemska viner med utländska, hvarigenom Frankrike trots phylloxerans härjningar kunnat vidmakthålla sin export, sker till stor del i M., i hvars hamn år 1882 icke mindre än 50 mill. liter vin lossades, hufvudsakligen från Spanien och Italien, utom 37 mill. kg. russin och korinter, som användas för samma ändamål. Handeln med salt från de närbelägna saltträsken (étangs) synes deremot förflytta sig till Port de Bouc, hvars utförsel redan är vida större än M:s.

M. var ursprungligen ett feniciskt nybygge, som omkr. år 600 f. Kr. intogs af greker från Fokaia. Af grekerna benämndt Massalia, af romarna Massilia, växte det upp till en aristokratisk fristat, som snart gjorde sig bemärkt såsom ett säte för grekisk bildning och en vigtig handelsplats, liksom det längre fram blef härden för kristendomens utbredning i södra Gallien. Under folkvandringarna blef staden ett byte för alla de horder, som efter hvarandra bröto in i Gallien, och äfven sedan huset Burgund stadgat sin besittning af densamma, voro dess öden mycket vexlande. År 1112 förklarade M. sig för republik och införlifvades 1481 med Frankrike. Under Ludvig XIV miste M. sina gamla rättigheter och led ytterligare genom pesten 1720--21, hvilken bortryckte 40,000 pers., eller nära hälften af dess befolkning. I franska revolutionens historia är M. bekant genom sitt uppträdande för girondisterna 1793, hvilket hade till omedelbar följd skräckregementets införande. Den år 1871 proklamerade »kommunen» lefde knappt mer än en vecka. S. A. L.

Marselisborg, danskt gods i Nörrejylland, Aarhus amt, straxt s. om Aarhus, nära Kattegatt, omgifvet af skogar. Det hette ursprungligen Havreballegaard och hörde före reformationen till Aarhus' biskopsstol. 1661 såldes gården till en rik holländare, Gabr. Marselis, som hade lånat Kristian IV och Fredrik III stora penningesummor, och hvilkens son 1680 upprättade baroniet M. Sedan denne 1699 dött barnlös, öfverlemnades M. åt Kristian V:s yngste oäkta son, U. K. Gyldenlöve, och efter hans död (1719) åt hans brorson grefve F. Danneskjold-Samsö. 1805 såldes M., och ett fideikommisskapital sattes i stället för baroniet. Sedan den tiden har godset flere gånger ombytt egare. Det eges sedan 1864 af inrikesministern Ingerslev. E. Ebg.

Marseljäsen, Fr. La marseillaise (»Allons enfants de la patrie!»), fransk revolutionssång, diktades och komponerades af ingeniörkaptenen C. J. Rouget de Lisle i Strassburg natten mellan d. 24 och d. 25 April 1792, då ännu blott såsom krigssång (»Chant de guerre pour l'armée du Rhin»). Sitt namn fick sången deraf att den först bragtes till Paris genom en bataljon frivilliga från Marseille (d. 30 Juli 1792) och sedermera af samma bataljon sjöngs under angreppet mot Tuilerierna (d. 10 Aug. s. å.). Melodiens äkthet har varit mycket omtvistad. Man har velat återfinna den än i en folkvisa från

Källa: Project Runeberg · ·