Sida 587
Mayer ...
fortfor att utöfva sin konst. 1856 åter bosatt i Stockholm, slog han sig snart på fotografens yrke, som han der utöfvade till 1873, då han lär hafva bosatt sig i Paris. Han afled i Neapel d. 10 Jan. 1884. Ett porträtt af C. Wahlbom finnes litografieradt af K. O. Cardon efter målning af M. Af trycket utgaf han Handledning i fotografi (1864). -rn.
Mazères [-sär], Édouard Joseph Ennemond, fransk teaterförfattare, f. 1796, d. 1866, författade dels ensam, dels såsom medarbetare ett större antal lustspel, bland hvilka flere rönte stor framgång. Sådana äro Le jeune mari (1836; »Den unge gifte mannen», 1828), som ännu bibehåller sig på repertoaren, La quarantaine (1827; »Quarantainen», s. å.) och Le charlatanisme (1828; »Charlataneriet», 1846), de två sistnämnda i förening med E. Scribe. M:s valda arbeten äro utgifna under titeln Comédies et souvenirs (3 bd, 1858).
Mazérska qvartettsällskapet. Se Mazér 1.
Mazuranic [masjuranitj], kroatiska författare. 1) Anton M., f. 1805 i Novi, 1835--1861 först privatlärare, sedan gymnasielärare i Agram, derefter direktor i Fiume, är en af de äldste nykroatiske författarna och patrioterna, en af kroatiska språkets och literaturens bästa kännare, en af förkämparna i den »illyriska rörelsen». Han har utgifvit en öfversigt af den fornkroatiska literaturen (1855), en kroatisk grammatik (1859), en illyrisk läsebok (1856, med biträde af Mesic och Weber), ombesörjt upplagor af äldre författare och lemnat bidrag till åtskilliga tidskrifter. -- 2) Ivan M., den förres broder, f. 1813, ej mindre ifrig främjare af den illyriska idén än brodern, uppträdde först i Gaj's »Danica», ersatte (1844) i Gundulic's berömda hjeltedikt »Osman» de två förlorade sångerna (14:de o. 15:de) och grundade derigenom sitt rykte som den nyare kroatiska literaturens förnämste skald. Hans hufvudverk är Smrt Smail-Age Cengica (Smail-Aga Tjcegitjs död, 1846; öfvers. till tyska 1874, ryska, polska och tsjechiska). Det är utgifvet både med latinsk (kroatisk) och kyrillisk (serbisk) skrift och pryder sålunda båda literaturerna. I 1848 års tilldragelser deltog han bl. a. genom broschyren Hrvati magjarom (Kroaterna till magyarerna; äfven utg. på ungerska), deri han tillbakavisade de ungerska anspråken. I statens tjenst steg M. till generalprokurator (1850) och slutligen (1861) till Kroatiens kansler. Lll.
Mazurka (Masurek), polsk nationaldans af ridderlig karakter, måttlig hastighet och i trippeltakt, med betoning af andra taktdelen, på hvilken ock melodien vanligen slutar. Den äkta mazurkan dansas vanligen af 4 eller 8 par. Figurer och danssteg äro mycket omvexlande och improvisatoriska. Mazurkan var känd så tidigt som i 16:de årh. Hon har sitt ursprung i nationella sånger med dans och sitt namn efter masurerna (se d. o.). Af Chopin upphöjdes hon till rang af konstmusik. A. L.
Mazzara (M. del Vallo), befäst stad uti italienska prov. Trapani, på vestra kusten af Sicilien, vid jernvägen Palermo--Trapani. Omkr. 12,000 innev. Rymlig, men illa skyddad hamn. I närheten af denna stad landstego sarasenerna 827 och började Siciliens eröfring.
Mazzini, Giuseppe, italiensk fosterlandsvän, politiker, f. 1805 i Genua, började redan som ung student taga del i de politiska och literära rörelserna uti Italien samt var en ytterst verksam medlem bland »carbonari». Efter en resa till Toscana för detta hemliga sällskaps räkning invecklades han genom en annan sällskapsmedlems förräderi i en process och inspärrades på fästningen Savona (1830). Han blef visserligen frikänd, men nödgades af sardinske konungen Karl Felix att gå i landsflykt. I Marseille stiftade han 1831 sällskapet »La giovine Italia» (Unga Italien), hvars mål var utländingarnas fördrifvande och Italiens förvandling till en demokratisk republik. Det utbredde sig från Marseille till alla Italiens större städer och vann stor anslutning hufvudsakligen bland den lägre befolkningen. M. flyttade efter en tid till Genève, men blef 1836 utvisad från Schweiz, sedan han i Sardinien på grund af delaktighet i ett upprorsförsök blifvit in contumaciam dömd till döden. Efter mycket kringirrande slog M. sig ned i London, hvarest han uppsatte tidningen »Il apostolo popolare», och hvarifrån han underhöll en liflig korrespondens med de missnöjde uti Italien. 1847 uppmanade han påfven att ställa sig i spetsen för den nationella rörelsen, och vid upprorets utbrott i Milano följande år begaf han sig dit samt uppsatte der tidningen »L'Italia del popolo» och bildade klubben »Circolo nazionale». Emellertid råkade den ultraradikale agitatorn snart i strid med de mera moderate bland fosterlandsvännerna, som icke ville verka för republikens utropande. Han begaf sig då till Rom, der republiken proklamerats, och valdes i Mars 1849 till »triumvir». För republikens organisation och stadens försvar mot fransmännen utvecklade han en energisk verksamhet. Efter Roms fall (i Juli s. å.) flydde han till Schweiz och derifrån till London, hvarest han tillsammans med bl. a. Kossuth och Ledru-Rollin stiftade den europeiska revolutionskomitén, hvars mål var ingenting mindre än upprättandet af en allmän europeisk republik. Oaflåtligt underblåste han de revolutionära rörelserna uti Italien. Åtskilliga misslyckade upprorsförsök voro frukter af hans verksamhet och ådrogo honom en ny dödsdom. I det krigiska enhetsarbetet 1859 och 1860 hade han ingen del. En honom beviljad amnesti (1866) tillbakavisade han, men återvände detta oaktadt 1870 till Italien för att sätta en ny hemlig agitation i gång. Han blef derför häktad, men frigafs inom kort. M. afled i Pisa 1872. En honom egnad minnesvård aftäcktes i Genua 1882. Ehuru egentligen blott en politisk fantast, har M. likväl genom sina uppeldande skrifter utöfvat ett vigtigt inflytande på nationalandans utveckling uti Italien. Detta lands press och parlament uttalade också sitt djupa beklagande af hans död. M:s Scritti editi e inediti utkommo 1861--80 i 10 bd. Efter hans död utgåfvos Lettres de Joseph M. à Daniel Stern (1873) och Correspondenza inedita di G. M. (1875). Jfr Simoni: »M. Histoire des conspirations
Källa: Project Runeberg ·
