Sida 649
Melanderhjelm ...
eller icke. Possessiva uttryckas med suffix som i semitiska språk, men med artikel, t. ex. (i Viti) a'tama-ng(u), »min far», a tama-nda, »vår far» (inclus.). Verbet är särdeles formlöst och uttrycker tempora och modi blott med tillagda adverb. Viti-språket är det mest utvecklade och vigtigaste. -- Jfr H. v. der Gabelentz: »Die melanesischen sprachen» (1860 och 1873), G. v. der Gabelentz und A. Meyer: »Beiträge zur kenntniss der melanesischen, mikronesischen und papuanischen sprachen» (1882), Hazlewood: »Fijian-english and english-fijian dictionary . . . and a grammar of the language» (2:dra uppl. 1872). H. A.
Mélange [-langsj], Fr., blandning.
Melanicterus (af Grek. melas, svart), med., den svartbruna hudfärg, som stundom träffas vid icterus (gulsot). F. B.
Melanin (af Grek. me1las, svart), gemensamt namn på åtskilliga i djurkroppen dels under normala, dels under sjukliga förhållanden förekommande färgämnen. De äro bruna eller svarta, amorfa, olösliga i de flesta lösningsmedel, men trots dessa likheter helt säkert icke identiska, att döma af de betydliga olikheter i sammansättningen man vid analys af dem funnit. Melanin förekommer i negrernas hud, i näthinnan, i hår och fjädrar, i lymfkörtlarna, i lungorna, i vissa svulster o. s. v. Jern synes utgöra en konstant beståndsdel af detta ämne (som för öfrigt består af kol, väte, qväfve och syre), och såväl denna som andra omständigheter göra det särdeles troligt, att melaninen äro nära slägt med blodets jernhaltiga färgämne. S. J-n.
Melanit (af Grek. melas, svart), svart jernkalkgranat.
Melankoli, en sinnessjukdom (se Melancholia); tungsinne, vemod, svårmod i allmänhet. -- Melankolisk, som lider af eller är fallen för melankoli; tungsint, vemodig, svårmodig, sorgbunden. Se vidare Temperament.
Melano, Giov. da. Se Milano.
Melanocorypha calandra. Se Kalanderlärkan.
Melanos (af Grek. melas, svart), bildning af mörkt pigment i organiska väfnader, pigmentinfiltration eller pigmentmetamorfos. Pigmentet uppstår genom omvandling af blodets färgämne till hematoidin eller melanin. I huden finnes pigment normalt hos de färgade menniskoraserna, hos alla med mörk hy, i fräknar och lefverfläckar, i ögats chorioidea; patologiskt i morbus Addisoni, såsom en qvarstående lemning efter de flesta hyperemier, blödningar eller inflammationer i huden på serösa hinnor, slemhinnor eller i inre organ. Stundom fyllas särskilda svulster med pigment, såsom bindväfssvulster, som då kallas melanomer, eller kräftsvulster, melano-sarkomer och melano-karcinomer. F. B.
Melanthaceae, bot., har K. Brown benämnt den liljeartade växtfamilj, till hvilken hör den hos oss odlade tidlösan eller nakna jungfrun, Colchicum autumnale L., och hvilken familj af De Candolle kallas Colchicaceae (se Colchicum). Familjens tre hufvudgrupper, Veratreae, Uvulareae och Colchiceae, äro till utseendet hvarandra särdeles olika, i det Veratreae hafva bladbärande, ofta ganska hög stjelk. med blommorna i klase, ax eller stundom vipplik samling, då deremot Colchiceae hafva en underjordisk lökknöl (bulbotuber), från hvilken en naken blomma skjuter upp, efter hvilken sedermera frukten uppväxer å en kort, bladig stjelk. Dessa afdelningår äro ofta uppställda såsom särskilda familjer. Mclanthacéerna äro alla mer eller mindre giftiga. Jfr Narthecium och Veratrum. O. T. S.
Melanthios, forngrekisk målare, tillhörande den s. k. sikyoniska skolan i 4:de årh. f. Kr. Hans styrka säges hafva legat dels i figurernas anordning, dels i koloriten. I likhet med några andra berömda målare, t. ex. Apelles, begagnade han vid utförandet af sina taflor endast fyra färger. A. M. A.
Melaphyr. Se Melafyr.
Melas, Michael von, baron, österrikisk general, f. 1735, d. 1806, steg såsom adjutant hos fältmarskalken Daun under sjuåriga kriget (1756--63) till kapten, var 1787--91 med i kriget mot turkarna och blef under 1794 års fälttåg mot Frankrike fältmarskalklöjtnant. 1796 anförde han reserven uti Italien. 1797 fick han högsta befälet derstädes, eröfrade Tortona och segrade i förening med Suvorov vid Trebbia (1799) och vid Novi (s. å.) samt ensam vid Genola (s. å.). 1800 stod M. såsom befälhafvare i norra Italien, instängde och belägrade Massena i Genua och vände sig derefter mot den öfver Alperna komne Bonaparte, som han så när hade besegrat vid Marengo, om ej segern genom Desaix' och Kellermanns uppträdande ryckts honom ur händerna (se Marengo). M. nedlade derefter befälet och drog sig tillbaka. C. O. N.
Melasma, svart hudpigmentering. Jfr Melanos.
Melass (Fr. mélasse, af Lat. mellaceum, sammankokt sött vin, af mel, honing), den bruna sirap, som vid sockersaftens kristallisering till råsocker afrinner genom silbottnen. Melass består af slemsocker jämte mer eller mindre kristalliserbart socker och nyttjas hufvudsakligen till romtillverkning och beredning af farinsocker.
Melastomaceae, bot., en nära Myrtaceae stående nat. fam., omfattande såväl träd och buskar som örter samt utgörande tillsammans omkr. 150 slägten med 1,800 arter, hvilka i synnerhet träffas i Syd-Amerikas tropiska trakter. Bladen äro motsatta eller kransstallda, enkla, med 3 till 9 bågböjda nerver, utgående från bladbasen och förenade medelst tätt, men mycket regelbundet ställda, med hvarandra parallella tvärnerver. Blommorna äro stora och vackra, med i knoppen hopvridna kronor och egendomliga ståndare, hvilka äro dubbelvikna i knoppen och hafva knappar med öronlika bihang. Frömjölet utsläppes genom vanligen blott en porlik öppning i knappens näbblikt utdragna spets. Frukten är ett bär, som ofta är ätligt, och hvars saft hos alla arter af slägtet
Källa: Project Runeberg ·
