Sida 669
Memming ...
egyptiska mennu) af grekerna kallades för Memnoneia, hvilket på folketymologiens väg förklarades vara bildadt af namnet Memnon. Inskrifterna å minnesmärket äro nästan uteslutande klassiska. Den yngsta härstammar från Septimius Severus' samregering med sonen Caracalla. Af de grekiska inskrifterna märkes en, som meddelar, att kolossen bland de infödde egypterna alltjämt uppkallas med namnet Amenofis. De båda stoderna kallas af de nuvarande innevånarna i den på vestra stranden belägna delen af Thebe Sama och Tama. Ett vanligare namn är Salamât, »helsningarna», måhända en omtydning af sanamat, »bildstoderna», hvarmed en anslutning synes hafva skett till grekernas uppfattning af Memnons »helsning» till sin moder i morgonstunden. -- Angående förklaringen af det klingande ljudet äro numera forskarnas åsigter, så vidt bekant, samstämmiga. Man har flerestädes i Egypten, liksom i andra varma land (t. ex. vid Sinai, Orinoco), iakttagit, att klippor och massiva byggnader i morgonstunden något efter soluppgången gifva ljud från sig, som emellanåt kunna aflägset likna toner. Fenomenet förklaras deraf att de under natten af kölden sammandragna stenpartiklarna i solvärmen utvidga sig, hvilket stundom inträffar så våldsamt, att stora stycken lösgöras. Under Septimius Severus synes den norra kolossen hafva förlorat förmågan att »sjunga». Den blef nämligen på denne imperators befallning restaurerad, och den förut klingande delen blef derigenom undandragen solstrålarnas direkta inflytande. K. P.
Memoarer l. memoirer [-åarer], Fr. mémoires (af Lat. memoria, minne, minnesskrift), anteckningar om märkliga tilldragelser och politiska förhållanden samt historiska personers karaktersdrag, hvilka författaren iakttagit (såsom ögonvittne eller under verksamt ingripande i händelserna) och sedermera ur minnet upptecknat tillika med sina egna omdömen öfver tilldragelsernas orsaker och förlopp; en persons anteckningar om sina privata lefnadshändelser. I historiska memoarer kan historieforskaren finna vigtiga källor, hvilka emellertid måste nyttjas med stor varsamhet, på grund af deras subjektiva och öfvervägande anekdotiska prägel. Den klassiska forntiden har att uppvisa två utmärkta memoarförfattare: Xenofon och Caesar. I nyare tider hafva i synnerhet fransmän och engelsmän åstadkommit en rik memoarliteratur, hvilken under de senaste 100 åren vuxit ofantligt i omfång. Den franska literaturen vanprydes dock af en mängd dels skandalösa, dels understuckna memoarverk. Bland svenska memoarförfattare framstå G. J. Adlerbeth, J. A. Ehrenström, G. J. Ehrensvärd, F. A. v. Fersen, L. v. Engeström, M. J. Crusenstolpe, J. K. Hellberg samt, på inskränktare fält, P. G. Ahnfelt, A. Kahl och Emilie Carlén.
Memorabel (Lat. memorabilis), minnesvärd, märklig. -- Memorabilier, tänkvärda ting, minnesrika händelser; försvenskning af den latinska titeln (»Memorabilia») på en skrift af Xenofon; benämning på Swedenborg andesyner.
Memorandum, Lat., meddelande, skriftlig erinran; en från en stat till en annan aflåten diplomatisk skrifvelse, som innehåller en kort ock klart sammanfattande framställning af en frågas läge.
Memorera (Lat. memorare, erinra, berätta), lära sig utantill; kunna utantill. -- Memorering, ihågkommandet af ordalydelsen i en rol, en dikt, ett tal, en anekdot o. s. v.
Memoria, Lat., minne, hågkomst. -- In memoriam, till åminnelse. Jfr Promemoria.
Memorial (Lat. memorialis), betänkande; utlåtande; promemoria; inlaga, skriftlig ansökan eller anmälan; kungörelse, förordning; handelst., »dagbok», betecknar dels en mera omsorgsfullt förd bokföringskladd, dels en handelsbok, i hvilken de löpande affärerna (med debet och kredit om hvarandra) antecknas ur kladden, innan de införas i hufvudboken.
Memphis. 1. Se Memfis. -- 2. Stad i nordamerikanska staten Tennessee vid östra stranden af Mississippi. Omkr. 50,000 innev. (1882). M. är den största staden i staten och den vigtigaste handelsplatsen vid Mississippi mellan S:t Louis och New Orleans. De största oceanångare kunna gå upp dit alla årstider. Särskildt har M. den största bomullsmarknaden i det inre af Förenta staterna; exporten af bomull uppgick 1881 till 470,000 balar, med ett värde af 23 mill. doll. Liflig industri. M. började bebyggas 1820 ock blef stad 1831.
Mena, Juan de, spansk skald, f. i Cordova omkr. 1411, studerade i Salamanca och sedan i Rom, hvarest han lärde sig beundra Dantes och Petrarcas diktning, vardt derefter medlem af sia födelsestads kommunalråd och åtnjöt gunst hos konung Johan II af Kastilien, hvilken utnämnde honom till sin latinske sekreterare och rikshistoriograf. Han dog 1456. Spaniorerna se i M. fadern till deras konstpoesi. Hans märkligaste dikt är El laberinto (tr. 1496), äfven kallad Las tres cientas (ty det består af 300 strofer om 8 rader), en dunkel och stel allegori om menniskans uppgift och lyckans vexlingar. Den påminner starkt om Dantes berömda arbete, men står hardt när under medelmåttan, trots enstaka goda skildringar. M. gaf dermed uppslaget till en italianiserande, lärd poesi uti Spanien. Af mindre betydenhet är hans allegori Contra los siete pecados mortales och hyllningsdikten La coronacion till hans vän och beskyddare markisen af Santillana. M:s skrifter utkommo samlade 1528 (3:dje uppl. 1840).
Menabrea, Luigi Federico, grefve, markis de Valdora, italiensk krigare ock statsman, f. 1809, tjenstgjorde som löjtnant i sardinska ingeniörkåren, tills han af regeringen kallades till professor i mekanik, konstruktionslära m. m. vid militärakademien, artilleriets tillämpningsskola och universitetet i Turin. Under sin professorstid utgaf M. bl. a. Études sur la serie de Lagrange (1844--47). År 1848 befordrades M. till kapten, och under de följande åren tjenstgjorde han i krigsock utrikesministerierna. Vid krigets utbrott 1859 utnämndes han till generalmajor och chef för ingeniörtrupperna. Han ledde belägringen af
Källa: Project Runeberg ·
