Tillbaka Read Runeberg

Nordisk familjebok. 1800-talsutgåvan. 10. Lloyd - Militärkoloni

Originalsida 692
Originalsida 692
Originalsida 692
Originalsida 693
692–693

Sida 692

Meno ...

hon senare skildes. Fru M. har gjort vidsträckta konsertfärder genom Europa och Amerika. Skandinavien besökte hon 1882 och 1885. A. L.

Mentes heter i de homeriska sångerna dels anföraren för de traciske cikonerna, hvilka hörde till trojanernas bundsförvandter, dels herskaren öfver den n. om Ithaka belägna ön Tafos, Odyssevs' gästvän, i hvars gestalt gudinnan Athene uppenbarade sig för Telemachos. A. M. A.

Mentha, Tourn., mynta, bot., ett örtslägte inom nat. fam. Labiatae Juss., kl. Didynamia L. I Sverige finnas af detta slägte 5 arter med flere afarter. De äro i allmänhet tämligen stora, bredbladiga örter med små rödaktiga eller rödblå blommor, samlade än i kranslika knippen i bladvinklarna, än i hufvud och stundom i ax i stjelkens topp. Blomfodret är nästan likformigt 5-tandadt eller 5-klufvet. Kronbrämet är 4-deladt, med den öfversta fliken urnupen, motsvarande öfverläppen i en läppformig blomkrona. Frukten består af 4 små, äggformigt rundade, glatta nötter. Af M. silvestris L., M. viridis L. och M. aquatica L. finnas genom odling uppkomna krusbladiga former (se Krusmynta). M. piperita L. lemnar den i medicinen mycket begagnade pepparmyntan (se 4. o.). Äfven många andra utländska, i synnerhet syd-europeiska, arter äro läkedomsörter. Å fuktiga ställen, hälst med dyig eller fetare jord, växer gerna den hos oss allmännaste arten, M. arvensis L., som har fodertänderna korta, nästan mer breda än långa, till formen bredt äggrunda, hvarigenom den lätt skiljes från de andra svenska arterna. Den har mindre stark och mindre fin lukt än samarterna. O. T. S.

Mention [mangsiå'ng], Fr., omnämnande, vitsord. -- Mention honorable [ånnårabö'l], Fr., hedersomnämnande, lägsta utmärkelsegraden (utan åtföljande medalj) vid vittra pristäflingar eller för utställningsföremål vid offentliga expositioner.

Menton [mangtå'ng], Ital. Mentone, stad i franska depart. Alpes maritimes, på en udde vid Medelhafvets strand, 21 km. n. ö. om Nizza. Omkr. 6,800 innev. Staden M. består af två skilda delar, den nya främlingsstaden nere vid stranden samt den äldre staden högre upp, med branta, smala och mörka gator, omkring ett slott, hvilket fordom utgjorde stadens skydd mot sjöröfvare. Liggande mot s. och skyddad i n. och v. af höga berg, eger M. ett angenämt klimat och är på den grund mycket besökt af sjuklingar, som behöfva en mild och jämn temperatur. Årstemperaturen är 16,3° C., lika med Neapels. Frost förekommer i medeltal endast en gång på 10 år. Sommarvärmen är aldrig stark, sällan öfver 30° C. Vintrarna och somrarna äro de angenämaste årstiderna; om hösten åtföljas stormregnen af plötsliga temperaturvexlingar, och om våren äro vindarna från hafvet ofta våldsamma. Jämte klimatets har M. äfven en nästan tropisk växtlighets behag och är företrädesvis rikt på apelsiner, citroner och oliver. I midten af 1300-talet köptes M. af huset Grimaldi i Monaco, tillhörde Frankrike under republikens och första kejsaredömets tid, kom 1815 åter till Monaco, men ställde sig 1848 såsom republik under Sardiniens beskydd och förenades 1860 med Frankrike.

Mentor. 1. Enligt Homeros en af ädlingarna på Ithaka, förtrogen vän till Odyssevs, hvilken vid bortresan åt honom anförtrodde vården om sitt hus. I hans skepnad uppträder vid åtskilliga tillfällen gudinnan Athene för att med råd och dåd bistå såväl Odyssevs som i synnerhet hans son Telemachos. Med anledning häraf betecknar man ofta med namnet M. den, som med sin ledning och hjelp bistår en yngre och oerfaren person. -- 2. En grek, bördig från Rhodos, broder till Memnon. Af den egyptiske konungen Nektanebu sändes han (361 f. Kr.) i spetsen för grekiska legotrupper att undsätta den från perserkonungen affälliga staden Sidon. Men i samråd med den sidoniske fursten Tennes bragte han genom förräderi staden i Artaxerxes Ochus' händer. Till belöning för denna och andra tjenster, särskildt vid Egyptens kufvande, upphöjdes han till persisk satrap i Mindre Asien och var äfven der verksam vid kufvandet af några affälliga småfurstar. A. M. A.

Mentzer, J. Se Fischart.

Mentzer, Balthasar, d. ä., tysk luthersk teolog, f. 1565 i Allendorf i Hessen, blef 1596 teol. professor i Marburg. Sträng lutheran, motarbetade han landtgrefven Moritz' calvinska kyrkoreform i Hessen och måste derför lemna Marburg, men fick i stället anställning vid det nygrundade universitetet i Giessen. 1625 fick han dock återvända till Marburg, der han dog 1627. M. författade en mängd skrifter af utprägladt dogmatisk-polemiskt innehåll. I synnerhet i de kristologiska lärostriderna tog han liflig del. Hans latinska arbeten samlades och utgåfvos af hans son, Balthasar M. d. y. G. B-l.

Mentzer, Ture Alexander von, kartograf, född d, 16 Sept. 1807 på Oltorp i Dimbo socken, Skaraborgs län, var 1828--33 kornett vid Lifregementets husarkår samt utnämndes 1838 till underlöjtnant och 1848 till löjtnant i armén, i hvilken han sedermera qvarstod till 1876. 1848--51 var han äfven anställd i fångvårdens tjenst. M. har utgifvit Svenska kavalleriets fäktning (1843; bearb, efter general Löwenhjelms metod), Kalligrafiska skrifmetoden (med planschverk, 1846), flere förskrifter och kommunikationskartor samt en mängd geografiska, historiska och statistiska kartverk, de flesta afsedda för skolbruk. Bland hans kartografiska arbeten må särskildt nämnas Allmän fysisk och politisk-geografisk atlas för svenska skolverket (1859--60; 5:te uppl. 1873), Fysisk-geografiska kartor öfver skandinaviska halfön (1861), Atlas öfver Sveriges län, jämte statistiska uppgifter (1870), Svensk historisk atlas (1871) samt de i förening med C. F. Wiberg utgifna Atlas till Sveriges historia (1856) och Atlas öfver allmänna historien (1859--62; af Gamla tiden 4:de upplagan 1874, af Medeltiden och Nyare tiden 5:te uppl. 1878).

Menu [möny], Fr., matsedel.

Källa: Project Runeberg ·