Sida 699
Mergelgraf ...
studerade först under Dietrich Meyer i Zürich, hvarefter han reste i Frankrike (Paris) och Nederländerna samt slutligen bosatte sig i Frankfurt a. M., der han öfvertog sin svärfaders, kopparstickaren J. Th. de Bry's, konst- och bokhandel. Han prisas som en flitig arbetare och utmärkte sig särskildt för sina landskapssticks mjuka manér. Han illustrerade med kopparstick flere stora verk, af hvilka det förnämsta är hans Topographia (efter naturen tagna utsigter af städer och slott: med text af M. Zeiler). Detta arbete började utgifvas i Frankfurt 1640 och fortsattes efter M:s död till 1688, då det räknade 30 bd. -- 2. Matthaeus M. d. y., den föregåendes son, f. i Basel 1621, d. i Frankfurt 1687, studerade hos Joachim von Sandrart i Frankfurt, sedan i England, der han blef vän med Van Dyck, i Nederländerna, der han lärde känna Rubens och Jordaens, i Paris, der han påverkades af Vouet och Lesueur, samt i Rom, der han leddes af Sacchi och Maratta. Efter faderns död öfvertog han affären och fortsatte hans arbeten, hufvudsakligast det af fadern grundlagda Theatrum europaeum. Dessutom utförde han många porträtt och historietaflor i olja. -- 3. Maria Sibylla M., den föregåendes syster, f. i Frankfurt 1647, d. 1717 i Amsterdam, sattes af sin styffader, blomstermålaren J. Moreel, i lära hos Abr. Mignon, hvarjämte hon på egen hand studerade entomologi. 1665 gifte hon sig med målaren J. A. Graff i Nürnberg och utgaf med hans biträde 1679--83 ett illustreradt verk om puppornas underbara förvandling. 1684 lemnade hon sin man och begaf sig till Holland, der hon studerade insekter, reste 1698 till Surinam och utgaf efter sin återkomst det illustrerade arbetet Metamorphosis insectorum surinamensium (1705), senare fullbordadt af hennes äldsta dotter, Johanna Maria M. (f. 1668).
Merida. 1. Stad i spanska prov. Badajoz (Estremadura), vid jernvägen emellan Madrid och Badajoz, 56 km. från Badajoz, på högra stranden af Guadiana, öfver hvilken går en på kejsar Trajanus' tid byggd, 786 m. lång bro, som hvilar på 81 granitbågar. 7,390 innev. (1877). M:s romerska namn var Augusta Emerita, med anledning deraf att det anlades (25 f. Kr.) af »emeriti» i 5:te och 10:de legionen, som hade tjenat i Kantabrien under Augustus. Såsom Lusitaniens hufvudstad nådde det stor prakt, hvarom åtskilliga ruiner ännu vittna, såsom af 2 teatrar, en cirkus, flere tempel och triumfbågar, en stor aqvedukt samt af den kolossala mur, som förr omgaf staden. Under vestgoterna blef M. ärkebiskopssäte. 713 intogs staden af araberna, som innehade den till 1228, då den återtogs af Alfons IX. -- 2. Hufvudstad i mejikanska staten Yucatan, i norra delen af halfön, omkr. 40 km. från hamnen Progreso vid Mejikanska viken, med hvilken M. sedan 1880 är förenadt medelst jernväg. Omkr. 33,000 innev., mest maya-indianer och mestizer. M. anlades 1542 och blef biskopssäte 1561. Det har ett franciskankloster (fordom med 2,000 munkar), ett prestseminarium och ett ofullständigt universitet. Handel med sisalhampa samt tillverkning af bomullsväfnader, cigarrer, socker och rom. -- 3. (Egentl. Santiago de los Caballeros de M.) Hufvudstad i staten Guzman, i syd-amerikanska republiken Venezuela, anlagd 1558 på 1,650 m. höjd på en slätt nedanför det 4,580 m. höga Sierra Nevada. Omkr. 12,000 innev. Biskopssäte, prestseminarium, colegio (förr universitet).
Meriden, stad i nord-amerikanska staten Connecticut, 30 km. n. ö. om hamnstaden New Haven, med hvilken M. är förenadt genom jernväg. 18,340 innev. (1880). Tillverkning af korta varor och i synnerhet sådana af britanniametall.
Meridian (af Lat. meridianus, hörande till middagstid). 1. Astron., middagslinie, den genom norr och söder gående vertikalcirkeln på himlahvalfvet. Meridianen delar detta i två fullkomligt lika delar, den östra och den vestra. På den östra (delen af) himmelen höja stjernorna sig, på den vestra himmelen sänka de sig, i meridianen nå de sin största höjd, eller kulminera. Eftersom full symmetri råder i stjernornas lägen och rörelser å ömse sidor om meridianen (då afseende ej fästes vid den nästan alltid mycket obetydliga förändringen i den ifrågavarande himmelskroppens deklination eller rektascension), kan meridianens riktning bestämmas genom att man tager medelriktningen till en stjerna, då hon öster och vester om meridianen når samma höjd. Att för meridianriktningens bestämmande afvakta det ögonblick, då stjernan når sin största höjd och åter börjar sänka sig, blir i allmänhet ej tillräckligt skarpt, emedan höjden då alltför långsamt ändrar sig. Jfr Tidsbestämning. -- 2. Geogr., namn på afskärningslinierna mellan den ideella jordytan och planer, som äro lagda genom jordens poler. Meridianerna gå sålunda i riktningen n.--s. Vinkeln emellan två orters meridianer är deras längdskilnad (se Längd 1). -- 3. Fys. Om den magnetiska meridianen se Deklination 3. E. J.
Meridiancirkel, astron., ett astronomiskt instrument, bestående af en endast i meridianens plan vridbar tub (som derför är vinkelrätt fäst på en horisontal, i öster och vester riktad axel) samt en till densamma hörande noggrant indelad cirkel för höjdvinklars bestämmande. Meridiancirkeln användes endast i fasta observationer (är ej ett s. k. transportabelt instrument) samt uppställes emellan två starka, från sjelfva byggnaden isolerade, med egen grund försedda stenpelare. Med en meridiancirkel erhåller man dels tiden för stjernornas meridianpassager, dels deras höjdvinklar öfver horisonten samt af dessa observationer rektascensioner och deklinationer (se föreg. art.). Man har vid en meridiancirkels begagnande den största fordran på noggranhet, en fordran, som de moderna instrumenten i förvånande grad uppfylla. Meridiancirklar tillverkas af Repsold & Söhne i Hamburg, af Bamberg i Berlin m. fl. och stå för den utomordentliga omsorg, som behöfver nedläggas vid arbetet, högt i pris (20,000 kr., eller mera). E. J.
Meridiangrad. Se Grad 3.
Meridianhöjd, astron., den höjd, som en stjerna uppnår i meridianen. Två gånger
Källa: Project Runeberg · ·






























