Sida 716
Mesen ...
(»strömparets Aram»), och deraf synes M. endast vara en grekisk öfversättning. Enär floderna ej bilda någon land- och folkgräns, har M. aldrig varit någon politisk eller etnografisk enhet. På romarnas tid var det deladt i landskapen Osrhoëne (rättare Orrhoëne), vestra delen, med hufvudstaden Edessa, och Mygdonia, östra delen, med hufvudstaden Nisibis, som intogs af Lucullus och senare af Trajanus (115 e. Kr.). I den äldsta historiskt kända tiden var M. en del af Assyrien och Babylonien. Sedan perserna eröfrat Babylon (538 f. Kr.), hade det aldrig någon inhemsk herskareätt, utan hörde efter hvartannat till Persien, Macedonien, Syrien, Parthien, Romerska riket och återigen till Persien, tills det eröfrades af de arabiske kaliferna omkr. midten af 600-talet. Efter kalifatets fall (1258) ett rof för mongolerna, kom M. åter till Persien och under förra hälften af 1500-talet under turkarna samt är nu deladt emellan de tre turkiska vilajeten Diarbekr, Bagdad och Haleb. -- Endast norra delen af landet är bergig; det öfriga är ett mot s. sluttande slättland. Under persiska väldet var södra M. synnerligen rikt, och ända till slutet af arabernas välde stod det till följd af ett artificielt bevattningssystem i hög kultur. Arabiska författare kunde likna trakten emellan Bagdad och Babylon vid en trädgård. Nu är M. en folkfattig stepp, med undantag af en smal landremsa närmast floderna. Klimatet är i n. tämligen tempereradt; i s. råder större delen af året en tropisk hetta under en molnfri himmel. Hufvudprodukterna äro desamma, som i allmänhet förekomma i främre Asien (hvete, korn, ris, hirs, durra, sesam, bomull, hampa, tobak, rater, bönor, saftlor m. m. samt, bland frukter, fikon och flere slags meloner). Särskildt förtjena nämnas nafta och galläpplen. I s. bildar dadelpalmen hufvudvegetationen; för öfrigt är landet nästan trädlöst. De vigtigaste bland floderna utom de båda hufvudfloderna äro Eufrats bifloder Belik (forntidens Bilechas) och Chabur (Chaboras), med bifloden Djagdjaga (Mygdonios). Befolkningen består hufvudsakligen af arabiska nomadstammar, af hvilka de vigtigaste äro tai-araber, omkring Nisibin och Mosul, och sjammar, längre vesterut, hvilka för två eller tre generationer sedan kommo från Nesjd, nu hafva omkr. 3,500 tält, äro alldeles oberoende af den turkiska styrelsen samt lefva i ständig fejd med aneze, den mäktigaste stammen i syriska öcknen. I norra delen finnes ett antal stammar af blandade kurder och araber, som mer eller mindre hafva utbytt sina tält mot fasta boningsplatser. Dessutom bo i n. turkmener, syrer, kurder och jesider. Med undantag af de spridda orter, der kurdiska och arameiska språken talas, är vulgär-arabiskan det gängse idiomet. De förnämsta städerna äro Diarbekr, Urfa (Edessa), Harran (Carrhae), Rakka, Mardin, Nisibin (Nisibis), Djesiret-ibn-Omar (Bezabde) och Mosul (Ninive). Dessutom omnämnas i forntiden Hatra (El-Hadr, stora ruiner), Circesium (Kerkisie l. Abu-Seraj, icke Karkemisch) m. fl.
Mesotyp. Se Natrolit.
Mesozoiska serien (af Grek. mesos, i midten och zoon, djur), paleont., kallas den mellersta af de 3 stora hufvudafdelningama af de fossilförande bildningarna, omfattande Trias-, Jura- och Kritsystemen. De båda andra afdelningarna äro den kainozoiska och den paleozoiska serien. B. L-n.
Mespilodaphne Nees, bot., farmak., ett träd, hörande till nat. fam. Laurineae Vent., kl. Enneandria L. Ett ibland Brasiliens vackraste träd är M. pretiosa Nees, som erhållit det portugisiska namnet Pao l. Casca preciosa. Dess frukt liknar mispelns, men är såsom alla trädets delar starkt aromatisk. Barken har den skönaste lukt, men en brännande, kryddartad smak, såsom förhållandet är med nästan alla laurinéer. Den användes, likasom sassafras-bark, mot gikt och reumatism, men anses ock vara ett lifvande och stärkande medel mot nervsystemets lidanden genom kraftuttömning m. fl. sjukdomar. Ur barken erhålles en flyktig olja, som mycket liknar kanelolja. O. T. S.
Mespilus L., bot., ett slägte af buskar, hörande till nat. fam. Pomaceae L., kl. Icosandria L. Blomfodret är sambladigt, med 5 flikar; det täcker frukten, som är en bärlik, 5-fröig äpplefrukt. Blomkronan är 5-bladig. M. germanica L., tysk mispel, har ätliga, men genom sin garfsyrehalt kärfva frukter, fructus mespili, hvilka förr begagnades i medicinen (mot diarré). I Sverige finnes M. cotoneaster L. (dock numera vanligen benämnd Cotoneaster vulgaris Lindl.), som i frukten har blott 2 eller 3 rum med benhårda väggar. O. T. S.
Mesquin [-kin; franskt uttal mässkä'ng], Fr. (af Sp. mezquino, af Arab. meskin, fattig), småaktig, snål, nidsk. -- Mesquinerie [-ri], snålhet, knussel.
Mesrob (Miesrob), armenisk lärd, en af evangeliums förste förkunnare i Armenien, död 441, skapade åt sitt språk ett alfabet och öfversatte derefter, tillsammans med Sahak, bibeln på armeniska. M., som sjelf eller genom andra öfverflyttade äfven flere andra skrifter till armeniska språket, är att anse som grundläggaren af armeniernas såväl heliga som profana literatur.
Mess (Eng., af Lat. missum, skickadt, framsatt på bordet), den för officerarna inom ett militäretablissement gemensamma samlingslokalen, vanligen försedd med restauration, rökrum, bibliotek, tidningsrum o. dyl. Ombord på örlogsfartyg kallas officerarnas gemensamma rum (»gunrummet», se d. o.) stundom officersmessen, kadetternas kadettmessen o. s. v. -- Att äta vid gemensamt bord ombord å fartyg heter på sjömansspråket messa. Chefen å större örlogsfartyg »messar ensam», d. v. s. håller eget bord. L. H.
Messa. Se Mässa.
Messa di Voce [vå'tje], ej att förblanda med mezza voce (se Mezzo), musikt., i sång tonens ansvällning till forte och återgående till piana (tecknadt med < > öfver längre noter). A. L.
Messala Corvinus, Marcus Valerius, romersk fältherre och statsman, föddes 64 eller 59 f. Kr. och afled 9 e. Kr. Vid Filippoi (år
Källa: Project Runeberg ·
