Sida 732
Meteorologi eller atmosferologi, vetenskapen om luftkretsen och dess företeelser
meteorologiska och särskildt fuktighetsförhållandena vid större höjd öfver hafsytan. Vid samma tid utförde Chiminello sina timobservationer i Padua, och flere för sin tid särdeles vigtiga meteorologiska samlingar, uppsatser och sammanställningar offentliggjordes af bl. a. Cotte, Deluc, Saussure och Toaldo, i hvilkens arbete »La meteorologia applicata all'agricoltura» (1775) månens förmenta inflytande på väderleken ännu spelar hufvudrollen. Främst bland meteorologiska arbeten under detta skede bör ställas det första gemensamma internationella företag, som grundlades af kurfursten Karl Teodor af Pfalz-Bajern genom stiftandet af Palatinska meteorologiska sällskapet (se Meteorologiska sällskap), hvars medlemmar observerade med noggranna, af sällskapet dem tillhandahållna instrument efter en fullt likformig plan och på bestämda gemensamma tider af dagen (kl. 7 f.m., 2 och 9 e.m.). Dessa iakttagelser, gjorda i de flesta europeiska land, men derjämte äfven i Amerika och t. o. m. på Grönland, utgåfvos i 12 årgångar i det af J. Hemmer redigerade arbetet »Ephemer-des Societatis meteorologicae palatinae» (Mannheim 1781--1792). -- En ny period inträdde i meteorologien, då Alexander von Humboldt (1817) utgaf sin berömda afhandling om isotermerna (se d. o.), hvarigenom början gjordes till de jämförande klimatologiska undersökningar, som för ett följande femtiotal af år gåfvo den meteorologiska vetenskapen dess prägel. I samma riktning och samtidigt med Humboldt arbetade L. von Buch, Wahlenberg m. fl. på de klimatologiska undersökningsmetodernas utveckling. Genom Humboldts egna iakttagelser, hvilka han meddelade i form af bref och uppsatser i en mängd tidskrifter samt i »Voyage aux regions équinoxiales du Nouveau continent» (se Humboldt 2), erhölls en riktigare föreställning om eqvatorialtrakternas meteorologiska och jordmagnetiska förhållanden, hvarjämte han genom sin auktoritet utverkade, att en stor mängd stationer upprättades inom de vidsträckta ryska och engelska besittningarna inom och utom Europa. Resultaten af denna alltmer tilltagande meteorologiska verksamhet visade sig i en mängd vetenskapliga skrifter, af hvilka de flesta behandla klimatologien antingen för ett särskildt land eller för större landkomplexer och verldsdelar. Bland de verksammaste arbetarna på detta fält finna vi dansken Schouw samt tyskarna Brandes, Schübler och Kämtz (som i sin klassisk blifna »Lehrbuch der meteorologie», 1831--36, fullständigt och på ett systematiskt sätt redogör för meteorologiens alla delar) samt Dove, hvilken redan på 1820-talet började sin femtioåriga verksamhet i meteorologiens tjenst. Med honom uppnår denna period, som skulle kunna kallas den klimatologiska, sin höjdpunkt. I »Klimatologische beiträge» (1857--69) meddelar han ett ofantligt stort observationsmaterial öfver temperatur och nederbörd från alla delar af jorden, och genom »Die monats- und jahresisothermen in der polar-projection» (1864) lemnade han ett vigtigt bidrag till kännedomen om klimatförändringarna under året i olika verldsdelar. Från midten af 1850-talet skulle dock den meteorologiska forskningen beträda en ny väg och det dittills så gynnade klimatologiska arbetet träda tillbaka för en annan gren af meteorologien, hvars studium då tog ny fart, nämligen väderleksläran. De nya forskningssätt, som vid nämnda tidpunkt började införas i vetenskapen, behöfde dock en tidrymd af öfver 20 år för att göra sig gällande vid sidan af det klimatologiska forskningsarbetet: och det dröjde till inemot slutet af 1870-talet, innan det nyare uppfattningssättet förmådde uttränga de äldre föreställningarna om väderleksförändringarnas natur och orsak, som blifvit till stor del formulerade af Dove och med stor seghet bibehöllo sig, förnämligast i Tyskland.
Sammanfattningen af dessa nya undersökningsmetoder och åskådningssätt benämnes den moderna meteorologien, hvilken karakteriseras deraf att i densamma väderlekens vexlingar i tid och rum göras till föremål för vetenskaplig undersökning, medan den klimatologiska forskningen afser att finna de konstanta medelförhållanden, som äro oberoende af väderlekens tillfälliga vexlingar. Föregångare till den moderna riktningen saknades icke under föregående perioder. Såsom sådan kan man anse Brandes, hvilken bl. a. i »Beyträge zur witterungskunde» (1810) uttalar åsigter och använder undersökningsmetoder, som i mycket påminna om den moderna meteorologiens, samt äfven sjelfve Dove, hvilken i »Gesetz der stürme» (1857; 4:de uppl. 1873) sammanställer väderleksförhållandena öfver hela Europa vid flere för sin våldsamhet bekanta stormar och genom sina undersökningar af de operiodiska temperaturförhållandena lagt grunden till en ännu i dag föga utvecklad undersökningsmetod af samtidigt öfver större områden rådande temperaturförhållanden. Såsom förutsättning för de moderna teorierna och undersökningsmetoderna betraktar man äfven med rätta de i sjöfartens intresse af Redfield, Espy, Dove, Reid, Piddington m. fl. under förra hälften af detta årh. företagna studier öfver de häftiga hvirfvelstormar, orkaner, cykloner och tyfoner, för hvilka de sjöfarande utsättas i de stora verldshafven. -- Den metod, som den moderna meteorologien använder för undersökning af väderleksförhållandet, består i upprättandet af synoptiska kartor (se d. o.), på hvilka väderlekens särskilda faktorer öfver ett större område angifvas medelst linier och konventionella tecken. Den första af dessa kartor utkom i »Bulletin international» d. 11 Sept. 1863, och de första resultaten af den nya undersökningsmetoden publicerades af Marié-Davy 1866. De nya idéerna vunno först genklang i de skandinaviska landen, der norrmannen Mohn 1870 utgaf sin »Stormatlas», och der dansken Hoffmeyer genom upprättande af en stor mängd utförliga synoptiska kartor kraftigt bidrog att förskaffa den nya riktningen allmännare insteg. Sedermera spred den sig till Italien och Portugal samt började att uppmärksammas jämväl i Ryssland och Österrike. Men ännu så sent som vid den meteorologiska kongressen i Wien, hösten 1873, visade den sig
Källa: Project Runeberg ·
