Sida 764
Mezö-Hegyes ...
Hamburg, Berlin, Dresden, Magdeburg, grundläggande sitt rykte såsom betydande sångerska. 1856--59 var hon åter engagerad vid operan i Stockholm och vann då under Foroni, som för henne komponerade Guillemette i »Advokaten Pathelin», bifall äfven i komiska partier (Bertha i »Nürnbergerdockan», Marie i »Regementets dotter»). 1859--63 lät hon höra sig i London, der hon 1860 med framgång debuterade på Her majesty's theatre såsom Margot i »Hugenotterna» och äfven uppträdde på konserter. Hon sjöng under dessa år jämväl i Tyskland, Nederländerna, Norge, Danmark och Finland. Hemma uppträdde hon mot särskildt arvode 1860 och 1862--64 på k. teatern, hvarefter hon för fem år der tog fast anställning, som sedermera förnyades. Hon gifte sig 1860 med sin kusin köpmannen Charles Michaëli. 1870 afled hennes enda barn. Denna förlust och makens något senare s. å. timade död gingo henne djupt till sinnes och bräckte hennes helsa. Hösten 1873 nödgades hon i sydligare luftstreck söka bot, men återkom följande år med obotlig lungsot. Hon afled i Stockholm d. 23 Febr. 1875. -- En härligare sopranstämma än fru M:s är svårt att ens tänka sig. I styrka, omfång och ledig koloratur saknade den väl icke medtäflare, men ensam stod den säkerligen i fullkomligheten af denna rena, skära, silfversjungande klangfärg, som synes företrädesvis vara nordens qvinliga strupar egen. Uttrycket i hennes röst lämpade sig bättre för det sublima eller breda än för det veka eller drastiska, bättre för det lugna, ädla eller måttfullt patetiska än för det oroliga eller lidelsefulla. Derför lyckades fru M. bättre i roller af mera ideal karakter, såsom Norma och Klytemnestra (i »Ifigenia i Aulis»), än i mera realistiska partier. Af samma skäl var hon större i oratoriet än i operan, för hvilken hon saknade dramatiskt geni och individualiseringsförmåga. Särskildt såsom Händelsångerska har hon vunnit odeladt erkännande i sjelfva Händelskultens härd, England. Emellertid försökte hon sig i äfven de mest olika dramatiska uppgifter, såsom, utom de redan nämnda, Grefvinnan i »Figaros bröllop», Anna i »Don Juan», Pamina och Nattens drottning i »Trollflöjten», Isabella i »Robert», Berta i »Profeten», Agata i »Friskytten», Leonora i »Trubaduren» och i »Kung Karls jagt», Elvira i »Ernani», Matilda i »Vilhelm Tell», Rezia i »Oberon», Constanza i »Enleveringen ur seraljen» och Selika i »Afrikanskan». I karakterens ädelhet, i allvar, hjelpsamhet och anspråkslöshet, om än icke i genialisk begåfning, kunde fru M. täfla med Jenny Lind. A. L.
Michaelis. Se Mikael.
Michaelis, Johann David, tysk luthersk teolog, föddes 1717 i Halle, der hans fader, teologen och orientalisten Christian Benedikt M. (f. 1680, d. 1764), var professor. M. blef 1746 professor i filosofi och 1750 äfven i österländska språk vid universitetet i Göttingen. Han dog 1791. -- I Göttingen utöfvade M. en inflytelserik verksamhet äfven på teologien. Ty fastän han alltjämt tillhörde den filosofiska fakulteten, blef han genom sina teologiska föreläsningar och skrifter en af banérförarna för den s. k. öfvergångsteologien, eller den riktning, som väl för egen del fasthöll tron på uppenbarelsen, men likväl banade väg för den teologiska rationalismen genom att bl. a. ställa sig historisk-kritiskt till den hel. skrift och utlägga densamma på grammatisk-historisk väg. Närmast riktade M. sitt intresse på ett noggrannare utforskande af Orienten och förmådde för detta ändamål Fredrik V i Danmark att 1761 till Arabien utsända en vetenskaplig expedition, i hvilken, på M:s uppmaning, äfven svensken Forskål deltog. För samma ämne verkade han ytterligare genom sitt 1771--93 i 24 bd utgifna Orientalische und exegetische bibliothek. Till exegetiken höra de flesta af M:s 82 skrifter, bland hvilka må nämnas Einleitung in die schriften des Neuen bundes (1750; 4:de uppl. 1788), Einleitung in das Alte test. (ofulländad, 1:sta del. 1787) och Uebersetzung des Alten test. mit anmerkungen (1769--86, 13 bd). Ett af hans mest kända arbeten är Mosaisches recht (1770--75; 2:dra uppl. 1776--80, 6 bd). Dessutom deltog han 1753--70 i redigeringen af »Göttinger gelehrte anzeigen». Äfven på det dogmatiska området försökte han sig, men der lyckades han minst, enär »han saknade nästan allt, som fordras för en dogmatiker». M:s föreläsningar i moral utgåfvos af Stäudlin (1792--1802). K. H.
Michaelis, Johann Benjamin, tysk skald, f. i Zittau 1746, d. 1772 i Gleims hem i Halberstadt, var en talang, som af umbäranden och sjukdom hämmades i sin utveckling. Hans »Sämmtliche werke» (4 bd, 1791) innehålla lifligt skrifna Satyren und episteln, några operetter samt Fabeln und erzählungen och en kortare travestering af AEneiden: Leben und thaten des theuren helden Äneas, som vardt förebild till Blumauers.
Michaelis, Otto, tysk ämbetsman, nationalekonom, f. i Westfalen 1826, öfvertog, sedan han 1849 för en pressförseelse blifvit utesluten från den juridiska tjenstemannabanan, 1851 redaktörskapet af den i Berlin utkommande tidningen »National-zeitungs» statsekonomiska afdelning, tog 1858 i Gotha del i bildandet af de tyska nationalekonomiska kongresserna och började 1863 i förening med J. Faucher utgifva »Vierteljahrsschrift für volkswirtschaft und kulturgeschichte». 1861 invaldes han i preussiska deputeradekammaren och 1867 i Nordtyska förbundets riksdag, men nedlade sitt mandat, sedan han vid förbundskanslersämbetets inrättande (Aug. 1867) blifvit utsedd till föredragande råd derstädes. Han blef senare direktor för ämbetets finansafdelning och 1879 ordförande i förvaltningen af riksinvalidfonden. M. har haft en väsentlig andel i utarbetandet af Tyska rikets ekonomiska lagstiftning. Sina nationalekonomiska afhandlingar har han samlat under titeln Volkswirtschaftliche schriften (2 bd, 1873).
Michaelisdag. Se Mikael.
Michailovski-Danilevski. Se Danilevski.
Michallon [-sjalå'ng], Claude, fransk bildhuggare, f. i Lyon 1751, d. 1798, studerade i Paris under Coustou och utbildade sig vidare i
Källa: Project Runeberg ·
