Sida 792
Milano, hufvudstad i ofvannämnda provins liksom förut i konungariket Lombardiet-Venezia
kupolen öfver korset 64 m. hög och tornet 106 m. högt. Golfytan utgör 8,406 qvm. Marmorns härliga prakt öfverskådar man klarast vid en rundgång på taket, der åskådaren omgifves af 123 spetstorn, hvart och ett med 13--17 statyer, och hvarifrån man njuter en omfattande utsigt öfver hela alpkedjan från Monte Viso till Ortler och öfver den lombardiska slätten. Af det stora antalet konstverk i det inre må nämnas två hvarandra högst olika, men hvart i sin art betydande: den ryktbara statyn af den flådde Bartholomaeus (af M. Agrate, se d. o.) samt den härliga sjuarmade bronskandelabern i form af ett 5 m. högt träd med grenar och löfverk, ett underverk af ornamental konst från romanismens sista skede. Dômens byggande började 1386 under Joh. Galeazzo Visconti, som det tyckes efter en ursprungligen tysk plan, fortsattes sedan af åtskilliga arkitekter i olika tendens, men är ännu icke afslutadt. Äldre än domen är den genom de forne konungarnas af Italien kröning berömda kyrkan San Ambrogio (från 9:de--12:te årh.), i romansk stil, med många värdefulla plastiska verk af den gammalkristna konsten. Af de öfriga, till en del präktiga kyrkorna må nämnas dominikankyrkan S. Maria delle grazie, hvars chor, kupol och tvärskepp tillskrifvas Lazzari, och i hvars refektorium (det forna klostret är nu kavalleri-kasern) befinner sig Lionardo da Vincis berömda Nattvard, San Lorenzo och San Eustorgio (M:s äldsta kyrkor, grundade i 4:de årh., flere gånger ombyggda), den senare förr förvaringsort för heliga tre konungars ben (åt hvilka kyrkan var helgad), tills dessa efter stadens eröfring (1162) af Fredrik Barbarossa flyttades till Köln, San Satiro, med sakristia af Lazzari, S. Maria preso S. Celso, med en i ädel stil hållen förgård, som likaledes tillskrifves Lazzari, samt bland M:s yngre kyrkor den 1847 invigda S. Carlo Borromeo, en rotunda efter Pantheon i Rom. -- Bland palatsen må främst nämnas Palazzo di Brera, uppfördt i 12:te årh. till ett ordenshus åt humiliaterna, derefter jesuitkollegium, nu M:s vetenskaps- och konstpalats. Det innehåller ett af de förnämsta tafvelgallerier uti Italien (omkr. 600 nummer), en samling gipsafgjutningar, arkeologiskt museum, ett offentligt bibliotek (med närmare 200,000 bd och 3,650 manuskript), myntsamling, astronomiskt observatorium, konstakademi jämte andra konst- och vetenskapsinstitut. I det forna cisterciensklostret Ambrogio finnes det berömda Biblioteca Ambrosiana (se Ambrosianska biblioteket), M:s stolthet, med omkr. 164,000 tryckta böcker och 8,100 mskpt (deraf flere ytterst värdefulla), en samling kopparstick, kartonger och handteckningar samt taflor. Andra märkliga palats äro Palazzo reale, de österrikiske guvernörernas residens, ärkebiskopliga palatset (bygdt af Pellegrini 1570), municipalpalatset (Pal. del Marino), ett 1558 af G. Alessi uppfördt mästerverk i senrenaissance, Broletto, af Fil. Maria Visconti 1415 bygdt åt hans general Carmagnola, nu tillhörigt staden. Nyare byggnadsverk äro den stora centralbangården samt det af Gius. Mengoni 1865--67 uppförda Galleria Vittorio Emmanuele. Till denna storartade, 160 m. långa glastäckta passage sluta sig de nya, domkyrkoplatsen omgifvande pelarehallarna. Tillsammans bilda de en med ståtliga butiker försedd promenad, den vackraste i sitt slag i Europa. En annan omtyckt promenadplats är Giardini pubblici i stadens nordöstra del. Den förnämsta bland teatrarna är Teatro detta Scala, (byggd 1778), näst S. Carlo-teatern i Neapel den största uti Italien (den rymmer 3,600 åskådare). Framför teatern står sedan 1872 Lionardo da Vincis bildstod. Bland undervisnings- och bildningsanstalter må nämnas: ett högre tekniskt institut, landtbruksinstitut, veterinärinstitut, en vetenskapsakademi, ett seminarium, gymnasier, flere tekniska skolor och slöjdskolor, en mycket besökt konstakademi, flere lärda sällskap, bl. a. »Instituto lombardo di scienze, lettere ed arti», »Società italiana della scienze naturali», »Accademia di belle arti» och »Accad. fisico-medic. statistico». M:s många borgare- och folkskolor äro de mest besökta och bäst inrättade uti Italien. De förnämsta välgörenhetsanstalterna äro det allmänna sjukhuset (Ospedale maggiore), en kolossal praktbyggnad (grundad 1457), samt döfstuminstitut och blindinstitut. -- M. är en betydande industri- och handelsplats, hufvudort för Lombardiets handel med råsilke samt bomullstyger, spanmål, ris och ost. Vigtigaste industrialstren äro sammets- och sidentyger, band, papper, glas och fajans, vagnar och andra snickeriarbeten.
Historia. Enligt gammal tradition skall M. grundats af kelterna omkr. år 600 f. Kr. Staden kallades af romarna Mediolanum och var insubrernas hufvudstad, tills den 222 f. Kr. intogs af romarna. Under kejsaretiden blef den Italiens andra stad och ett vetenskapernas hem, hvarför den stundom kallades Nya Athen. Under folkvandringarnas stormar led staden fruktansvärdt flere gånger: 452 blef den eröfrad och plundrad af Attila, 490 intagen af Teoderik den store, 539 ödelagd af burgunder och goter. 569 besattes den af langobarderna och införlifvades jämte deras rike 774 med Karl den stores välde. Flere af dennes efterföljare läto såsom konungar af Italien kröna sig i M. l. Pavia med den i Monza förvarade jernkronan. Efter Otto I:s kröning (962) hörde M. med konungariket Italien till det romersk-tyska kejsaredömet och styrdes genom kejserliga ståthållare eller prefekter. I 12:te årh. gjorde M. såsom hufvud för det lombardiska stadsförbundet och guelfernas parti ofta uppror mot kejsarna, men blef flere gånger hårdt tuktadt, i synnerhet af Fredrik Barbarossa 1158 och 1162, vid hvilket sistnämnda tillfälle alla borgarena fingo befallning att lemna staden samt denna plundrades och förstördes ända till kyrkorna. Efter det lombardiska stadsförbundets seger vid Legnano (1176) blef M. genom fördraget i Konstanz (1183) en fri stad, erkände kejsaren såsom sin länsherre, men vägrade honom för alltid inkomsterna af domänen. Partistriderna mellan guelfer, anförda af familjen
Källa: Project Runeberg ·
