Sida 156
Skattsökaren
Man bör aldrig eklatera en förlofning under det man vistas vid en helso-ort, ty det stör allmän trefnad och kan menligt inverka på de öfrigas helsa.
Bland de mindre bemärkta badgästerna fanns äfven en infanterilöjtnant vid ett landtregemente, Gustaf B., visserligen ung, men till det yttre en ganska vanlig menniska. Som han icke genomgått Carlberg, var han på sin höjd en ganska medelmåttig dansör, hvilket gjorde honom föga användbar i dansen. Men han var något musikalisk och fick spela dansmusik, när det behöfdes, och som han hade någon fallenhet för det teatraliska, så var han sjelfskrifven sufflör vid societetsspektaklerna. För öfrigt ansågs han för en stilla och beskedlig ung man, som var med om allt utan att skjuta sig framför i något. Liksom bandet i blomsterkransen, syntes han nyttig, men utan synnerligt värde för resten.
Infanteriuniformen är också för mycket förenklad. Sedan man borttagit epåletterna, hvilket så betydligt förminskat axelbredden, kan man knappast skilja officerare från underofficerare. Konungen, landets ståtligaste kavallerist, har verkligen varit för styffaderlig mot de stackars officerarne vid indelta infanteriet. Det är nästan bara det välsignade mörkblå klädet och nästan intet guld. Nödgas man nu dertill bära den s. k. bersarglierihatten med de breda bårderna och hönsfjädrarne, ser man ju nästan ut som en fågelskrämma. Hvem vill bli officer på sådana vilkor? Hvem vill bli en fasa för fågelslägtet, hvartill en och annan vill hänföra våra glänsande paradisfåglar i amazonhatt och krinolin?
Möjligt är att vår infanterilöjtnant också hade ett fördelaktigare parti i kikaren; men officerarne vid indelta infanteriet ha inga obilliga anspråk. De våga sig sällan på 100,000; hälften är redan mycket för dem, men under fjerdedelen kunna de knappast gå, ty det är just jemt hvad som behöfves för att lägga ned i arrendet af någon större landtegendom, deras vanliga tillflykt. Men vår beskedlige infanterilöjtnants utsigter voro mulnare än vanligt. Han skulle, i brist på bättre, ha nöjt sig med enkla tiotalet, men hade förgäfves gapat efter det. Det är följden af att spela dansmusik, när man borde dansa, och att sufflera, när man borde agera.
En förmiddag begaf sig vår olycklige infanterilöjtnant på väg till den gemensamma promenadplatsen; men när han
Källa: Project Runeberg ·