Sida 157
Skattsökaren
skulle gå förbi den paviljong, fru T. bebodde, stannade han, ty han fann den unga enkan sittande i verandan, men vid det mest svårmodiga lynne. Hennes ögon buro spår af tårar, och hennes barm häfde sig våldsamt under det gröna taftet. Löjtnanten närmade sig, helsade och frågade naturligtvis hur det stod till?
Fru T. dröjde en stund med svaret; men slutligen och liksom fattad af en lycklig ingifvelse, reste hon sig och frågade med feberaktig ifver:
»Hvart ärnar löjtnanten sig?»
»Till promenaden,» svarade denne.
»Vill ni göra mig sällskap dit? Vill ni bli min kavaljer?»
»Med största nöje.»
»Godt, så kom! Bjud mig er arm!»
»Men löjtnant v. K.?» invände infanteristen, i det han varsamt såg sig omkring.
»Hvad har jag med honom att göra!»
Vår löjtnant, anande att det kommit smolk i mjölken mellan de älskande, bjöd den unga enkan sin arm och gjorde sig så älskvärd som möjligt. När de kommit på promenadplatsen, der alla badgästerna redan voro i rörelse, visade sig fru T. ytterst glad och språksam och vände ofta med en viss förtrolighet sitt ansigte mot sin kavaljer, liksom hade hon de behagligaste saker att säga honom. Men hennes rörelser och ord voro så osammanhängande, att vår löjtnant utan svårighet märkte, att hennes tankar under hela tiden voro på helt annat håll och bestämdt mer hos kavalleriet än infanteriet.
Det dröjde icke länge, förrän de i en af alléerna mötte löjtnant v. K. i sällskap likaledes med ett ungt, vackert fruntimmer. Löjtnant v. K. helsade artigt, men med illa dold förlägenhet, på fru T., men fru T. syntes i denna stund så inbegripen i samtal med infanteristen, att hon knappast besvarade husarofficerens helsning. När de begge paren gått förbi hvarandra, frågade fru T. med låtsad vårdslöshet:
»Ni känner väl det fruntimmer, som löjtnant v. K. promenerar med?»
»Jag är inte presenterad för henne än, men hon kom ju först i går.»
»Men ni har väl hört talas om henne?»
»Det enda jag hört, är att hon heter W. och är ifrån Norrland, der hennes man i lifstiden varit sågverksegare.»
Källa: Project Runeberg ·