Tillbaka Read Runeberg

Berättelser 7. Taflor och berättelser. Del 2

Originalsida 158
Originalsida 158
Originalsida 158
Originalsida 159
158–159

Sida 158

Skattsökaren

»Tycker ni hon är vacker?»

»Åh, som folket är mest,» svarade han försigtigtvis.

»Man säger, att hon skall vara ofantligt rik, att hon har ända till en half million,» yttrade fru T.

»Kors, har hon det?»

»Ni tycks inte vara lika väl underrättad som... som andra... Men låt oss gå hem... det är fasligt varmt... man kan riktigt qväfvas i denna olidliga hetta!»

Man lemnade promenadplatsen, men fru T., så liflig nyss, yttrade under hemvägen ej ett enda ord och bevärdigade sin kavaljer knappast med en enda blick. När hon uppnått sin paviljong, yttrade hon med ett tillskrufvadt småleende:

»Vill ni vara min kavaljer på eftermiddagen med, så är ni mycket välkommen.»

Vår löjtnant tackade på det förbindligaste och lofvade att äfven på eftermiddagen ha den äran, hvarefter han aflägsnade sig.

»Det tycks nästan, som om den sköna ville begagna mig till ett slags bulvan,» anmärkte löjtnanten för sig sjelf; »antingen vill hon genom visad uppmärksamhet mot min person reta v. K:s svartsjuka, eller också vill hon låta verlden förstå, att det är hon som brutit med honom, i fall det verkligen gått ända derhän. Lika mycket, jag ser inte att jag kan förlora det ringaste på hur det än är. Von K. har bestämdt kastat sig på en annan bog, och det ser ut som om salig sågverksegaren i lifstiden gjort bättre affärer än salig bränvinspatronen. Jag skall emellertid icke underlåta att infinna mig hos den öfvergifna och trösta henne så godt jag kan. Det stärker i alla fall ens kredit att få promenera med trehundratusen riksdaler under armen. Mindre summor har jag gått med.»

Löjtnant Gustaf B. fortfor att någon tid vara fru T:s följeslagare och hon att visa honom all tillgifvenhet, så ofta de voro i sällskap med andra. Men när de voro för sig sjelfva, iakttog hon samma kalla förbehållsamhet, hvilket likväl föga bekymrade vår beskedlige löjtnant, ty hans förhoppningar voro, såsom vi veta, af det anspråkslösa slaget. Men en eftermiddag, när han efter vanligheten gjorde sin uppvaktning hos fru T., fann han till sin stora öfverraskning löjtnant v. K. sittande bredvid fru T. i verandan under det

Källa: Project Runeberg ·