Sida 182
Ett hemskt minne.
»Du måste komma hem till mig en dag. Min hustru är mycket musikalisk, och hon skall bli förtjust i dina visor.»
Jag lofvade komma. Den tiden hade jag en verklig uppsjö på visor. Men jag glömde detta löfte. Kanske hade jag icke gjort det, om jag förut sett bror S**s fru. Dock, jag fick tids nog se henne. Det hade varit bättre om jag icke gjort det; det vore då ett obehagligt minne mindre.
Någon tid hade förflutit, då jag på Regeringsgatan mötte S**. Jag tryckte hans hand och bad om ursäkt för det jag icke hållit mitt löfte.
»Annars bor jag der,» sade han, pekande på ett hus i närheten; »vill du gå upp och dricka ett glas, så välkommen!»
Jag fördes genom en våning, dyrbart möblerad; allt tillkännagaf ett nysatt bo. I förmaket mötte vi ett mycket ungt, vackert fruntimmer, men det låg i de sköna anletsdragen någonting ängsligt och dystert, som för bjert stack af mot det öfriga.
»Det är min hustru,» presenterade mannen, temligen vårdslöst; »säg till att man bär in punsch i mitt rum,» tillade han genast, hvarefter han gick vidare, och jag följde honom naturligtvis, ehuru jag helst sett att jag fått dröja i förmaket.
»Du har en ståtlig fru,» yttrade jag, sedan vi slagit oss ned i värdens rum.
»Storståtlig!» mumlade han med besynnerlig tonvigt.
»Hon är helt ung; har du länge varit gift?»
»Det är sex månader, tror jag.»
»Aha, således smekmånaden,» anmärkte jag.
»Smekmånaden, ja visst,» mumlade han ånyo, men med samma obehagliga tonvigt.
Mer talades ej om värdinnan, och icke heller blef det fråga om att sjunga visor. Efter någon stund tog jag afsked och gick, utan att få återse värdinnan, hvilket hade till följd att jag förlorade all lust att förnya besöket.
En dag — det var knappast fjorton dagar derefter — blef jag icke litet häpen, när jag, vid genomögnandet af dödsannonserna i en tidning, fick se, att grosshandlaren S**:s »ömt älskade maka» stilla aflidit i en ålder af nitton år och några månader. Det gör alltid ett nedslående intryck, när en ung menniska, som man personligen känt, nedstiger i grafven, men jag greps så mycket djupare deraf, som jag då erinrade mig, att jag endast några dagar före detta
Källa: Project Runeberg ·