Tillbaka Read Runeberg

Berättelser 7. Taflor och berättelser. Del 2

Originalsida 185
Originalsida 185
Originalsida 184
Originalsida 185
184–185

Sida 185

Ett omnibusäfventyr

»Sådan ryslig vinter!» yttrade hon, »och så fasligt gropigt på gatorna!... Hur lyckligt att man har en ångnibus att stiga in i!»

Vår magister kände ett styng i sitt latinska öra.

»Om förlåtelse, det heter inte ångnibus, ty det går inte med ånga,» upplyste magistern, »utan det heter omnibus, som är ett latinskt ord och betyder: åt eller för alla.»

»Heter det så?» frågade den sköna på det vänligaste; »ack, hvad vi fruntimmer äro okunniga! Tack emellertid för er godhet att rätta mig, hädanefter ska jag nog taga mig till vara.»

Under det hon yttrade detta, kände magistern sin hand tryckas af en annan hand, som var för innerligt liten, mjuk och fin samt utan handske, hvilket var så mycket ljufvare.

»Utan de här ång... omnibusarne, ville jag säga,» fortfor damen, »skulle en ung flicka aldrig våga sig ensam ut när det blir mörkt. Nu har jag varit till Fredrikshof på besök hos min morbror öfverstlöjtnanten och far nu till Slussen, der min farbror öfversten bor... Inte skulle jag annars kunnat det.»

Vår magister kände sig obeskrifligen lycklig öfver att den sköna fortfarande lät sin hand hvila i hans, fast hon hade en öfverstlöjtnant till morbror och en öfverste till farbror. Vid ett tillfälle, då omnibusen for ned i en af de der obehagliga groparne, kom magisterns ansigte att stöta emot hennes, men långt ifrån att bli hvad man kallar stött deraf, smålog hon rätt hjertligt, hvaraf magistern drog den slutsatsen, att äfven gropiga gator kunna ha sitt oändliga behag med sig. Samtalet fortfor att vara lifligt. När omnibusen uppnått hörnet af Regeringsgatan och Herkules backe, befalde den sköna kusken att stanna.

»Jag erinrar mig,» sade hon till magistern, »att jag äfven borde besöka en vän till mina föräldrar, generalen, som jag var på bal hos i förgår och som bor i det här hörnet.»

»Hur sorgligt!» suckade den lärde; »man sammanträffar med personer, som man aldrig kan glömma, och man skiljes för att evigt sakna dem!»

»Hvarför just det?» frågade den hulda; »äfven jag har ett dyrbart minne af er... Med nästa ång... omnibus, som kommer från Ladugårdslandet, fortsätter jag min väg till

Källa: Project Runeberg ·