Sida 189
En gradpasserare
blygsamme unge mannen vågade fram med sitt hjertas allegro vivace, i hvilket hans elev lika lifligt instämde. Hvad deras unga hjertan länge känt, det hade tonernas harmonier lika länge förklarat, fast den väntade pausen något dröjde.
Sällström, lyckligare än de flesta informatorer, vann äfven föräldrarnes samtycke. Att vara skicklig pianist kunde icke vara något fel i deras ögon, ehuru det något länge varit och ännu är det i mångas, i synnerhet då man friar till deras döttrar. Men att gifta sig på informatorsyrket går likväl icke genast an. Tacka Gud man har plats för informatorns tarfliga kappsäck, när han kommer sättande på sin »rapphöna». Kommer han nu dertill med hustru och kanske med barn, så blir det en förskräcklig musik. Det fanns en tid, då hvilken som helst ansågs duglig till landtbrukare, pianospelare icke ens undantagne; men sedan landtbruket blifvit ett slags vetenskap, hvartill fordras både lust och studier, går icke heller detta rätt väl i spann, äfven om årsväxten är aldrig så god eller priset på egendomarne stiger, hvilket senare numera icke är att förmoda.
Deremot finns det ett annat vida bättre yrke, för hvilket nästan hvarje ung man har lust, och de unga damerna det icke minst, nämligen militäryrket. När man väl blifvit underlöjtnant och fått en kunglig fullmakt, är man ändå en man i staten och åtnjuter ett visst anseende. Lönen räcker knappast till uniformen, men man har godt om tid och tiden räcker till för allt. Man bevistar mötena under sommarmånaderna, hjelper sina svärföräldrar med att räkna sädesskylarne om hösten, spelar quatre-mains med sin unga hustru om vintern, med eller utan pauser, gör vårtiden en tur med henne till hufvudstaden för att tillsammans höra en opera af någon mästare, som man redan hemma gjort bekantskap med. Kort och godt, allt skall nog bli bra och allt är också bra i hoppets verld, der inga skilda årstider finnas till, der allt är evig vår och evig dager.
Sällström hade gjort ett möte som fanjunkare och begaf sig i slutet af augusti till Stockholm för att vidare passera graderna vid gardet. Skilsmessan mellan älskande är alltid bitter, och klart att så är. Man har ju tillsammans blott ett hjerta, och när detta så der delas midt itu, måste ju begge hälfterna blöda. Det är som om man anade en förblödning, och ofta slår aningen in.
Källa: Project Runeberg ·