Berättelser 7. Taflor och berättelser. Del 2

är öppen, förtjena sina 2 R:dr B:co om dagen, utom de sportler han kan bereda sig genom den så kallade »skålverkningen», bestående i sådant arbete, hvarigenom jern flyttas från den ena »Posten» till den andra inom Vågen. Den sökande måste, innan han varder antagen, underkasta sig vissa så kallade pröfvoveckor i Vågen, och genomgår han dessa med oskadade lemmar, blir han vederbörligen konstituerad jernbärare. Mången tröttnar dock under dessa pröfvoveckor och träder sjelfmant ur kandidaternas led. De första dagarna äro naturligtvis de värsta, innan skinnet på den axel, som uppbär jernstången, blifvit afnött och ett nytt af tjockare beredning kommit i stället. Öfver jernbärarne står en så kallad ålderman, en tjensteman som, dertill förordnad af Drätsel-Commissionen, för denna sin befattning aflönas årligen med 600 R:dr B:co. Honom åligger att föra ett slags husbondevälde öfver jernbärarne och att hvarje lördag aflöna dem efter som de under veckans lopp gjort sig förtjente, hvilket kan vara mycket olika, så väl till följd af trafiken som af egen flit. Arbetsförtjensten beräknas efter 2 skillingar och 5 runstycken för hvarje skeppund jern som in- eller utväges under hela veckan. Jernbärarne uppbära visserligen sjelfva hos grosshandlarne sina penningar på grund af s. k. »dragarsedlar», hvilka, utgifna af en under åldermannens förmanskap stående bokhållare, innehålla förteckning på allt det jern, som under veckan blifvit vågfördt. Pengarne lemnas dock till ålderman, som beräknar hvad som bör komma på hvar och en samt derefter aflönar alla. För honom uppgifva rotmästarne, hvilka och huru många af hvarje rote varit under arbete samt om någon insjuknat, i hvilken händelse den sjuke erhåller hälften af den arbetsförtjenst honom tillkomma bort, men den återstående hälften fördelas på de öfriga. Något af arbetsförtjensten måste de insätta i den s. k. jernbärarekassan, hvaraf de på gamla dagar eller när de blifvit orkeslöse åtnjuta viss procent. Vanligtvis qvarstanna de då såsom vaktgubbar, hvilkas göromål är att stänga och rengöra Vågen.

Jernbärarne bära jernet öfver ena axeln på en jernbeslagen lapp af läder, och de ombyta aldrig axel, hvarigenom kroppen blir något snedvriden, så att man vid första ögonkastet på en jernbärare kan säga, hvilkendera axeln han uppoffrat åt tjensten. Manufakturgods köres på kärror.